Konsten att sommartala
Sommartalen avlöser varandra fram till valet. Foto: Patrick Sörquist / SCANPIX
Foto: PATRICK SÖRQUIST / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Underförstått: Det berodde inte på fel budskap eller att man själv klantat sig vid marknadsföringen. Snarare då på sådant som fördomsfulla massmedier och motståndarnas smutskastning.
Tillkomsten av alliansen och de rödgröna innebär nya utmaningar men även chanser när ett parti ska hantera en motgång.
Kristdemokraterna och än mer Folkpartiet gick rejält back i valet 2006. Plåster på såren blev regeringsmakten. Upprymt hälsade dåvarande FP-ledaren Lars Leijonborg detta faktum som en seger.
Den här gången befinner sig alliansen också i en motsägelsefull situation. Man har opinionsvinden i ryggen och det sprider sig en känsla av tillförsikt. Men samtidigt finns en oro för att något parti ändå ska falla ur riksdagen, och för att, om inte denna katastrof inträffar, alliansens tre mindre partier ändå inte ska lyckas skrapa ihop så många röster att det räcker för att ge Fredrik Reinfeldt förnyat mandat som statsminister.
Det har i det borgerliga lägret grumsats en del om att Moderaterna gjort sig för breda. Det är bättre stämning nu än när alliansen låg under, men Moderaterna uppmanas att för alliansens och sin egen skull ligga lågt på områden där kamraterna har ministerposter.
Varje parti med självaktning vill (om man inte är Piratpartiet) erbjuda ett fullständigt politiskt smörgåsbord, men nog ger Reinfeldt intryck av att gärna lämna plats åt Göran Hägglund, Maud Olofsson och Jan Björklund. Och Reinfeldt låter de andra gå före, i den ritual partiledarnas sommartal blivit i svensk politik.
Hägglund talade lördag 31 juli på Öland och Olofsson 1 augusti i västerbottniska hemtrakter. Björklund framträder 8 augusti i Marstrand i Bohuslän.
Reinfeldt flyttar för sin del 14 augusti från skärgårdsstaden Vaxholm utanför Stockholm till Medborgarplatsen in i stadens centrum. En liknande förflyttning gör huvudmotståndaren Mona Sahlin.
I fjol var hon i Nacka, granne till Stockholm och nu är platsen Tantolunden. Den parken ligger, liksom Medborgarplatsen på Södermalm, stadsdelen som i förra valet blev känd som Miljöpartiets lattepimplande revir.
Maria Wetterstrand (MP) sommartalade redan i maj och nog för att Lars Ohly är en god talare, men inte lär det bli vad han säger i Gnesta 8 augusti som lyfter de rödgröna ur den avklingande rötmånadens förfall.
Så de rödgröna får väl hoppas på Sahlin som publikdragare, när hon talar på platsen där Stockholms Pridefestival hölls under tio år. Kanske blir det något snarlikt.