Lennart Lindgren har som många andra skribenter utgått från den undersökning som säger att ungdomar är beredda att sälja sin röst till högstbjudande, GF 16 juni 2011.
I likhet med de flesta skriver han med den underförstådda sanning som säger att demokrati i västerländsk tappning är den ultimata samhällsmodellen.
Så kan tyckas, när demokrativågen väller fram över den muslimska världen och så tyckte också den nyliberala tänkaren Fukuyama, när den sovjetiska modellen kapsejsade. Historiens slut, talade han om, med den underförstådda betydelsen, att nu återstod endast en modell - den på marknaden baserade demokratiska kapitalismen.
Vad som därvidlag var huvudord "demokrati" eller "kapitalism" blev aldrig riktigt utrett, det utgjorde helt enkelt ett idiomatiskt sammankopplat begrepp.
Med erfarenheter från en nyligen avslutad USA-resa, så förstår jag att huvudordet är kapitalism grundad på fri konsumtion med demokrati, som det underordnade begreppet. Det är det, som har kommit att bli det stora problemet.
På samma sätt har det blivit svårt att reda ut huruvida konsumtion eller mänskliga rättigheter är det viktigaste för den tappning av demokrati, som vi förknippar med det västerländska samhället.
Har en annan tolkning
Vi vill gärna koppla samman demokrati med den "fria" kapitalismen. Kineserna har öppnat för en annan tolkning, kapitalism förbunden med kommunism, vilket har den konkreta innebörden; gärna konsumtion, men politisk diktatur med begränsade mänskliga rättigheter. Och modellen tycks framgångsrik.
Världen och i synnerhet USA har kommit att bli alltmer beroende av kinesiska insatser för att hålla världsekonomin gående, en ekonomi som alltmer kommit att likna en konsumistisk diktatur utifrån den materiella tillväxtens absoluta förutsättning, det vill säga det som egentligen utgör det största hotet för människans gemensamma framtid, den tillväxt som hotar klimat och miljö.
Egenintresset styr
Att unga människor är beredda att sälja sin röst till högstbjudande är egentligen inte konstigare än att det är egenintresset, som styr våra politiska val. Plånboksfrågorna tycks idag vara det direkt avgörande för hur människor väljer att använda sin "fria" röst. Ett beteende som medier i allra högsta grad är tillskyndare av.
Demokratiska val, om de nu ska ha någon som helst mening, måste bryta med det och ta fasta på det, som är den ursprungliga meningen med demokratiska val - att bestämma hur de gemensamma angelägenheterna ska utvecklas och de gemensamma problemen lösas.
Det är väl där, som vi velat tro, att valet av Obama skulle kunna vara inledningen till en förändring. Och det är väl också där som Håkan Juholt, kan plocka sina poänger. Under alla omständigheter, har han, utifrån riksdagens partiledardebatt att döma, bjudit upp till en verklig kamp om den politiska makten utifrån de för demokrati absolut nödvändiga orden: social demokrati, den enda sammankoppling som egentligen är möjlig, den som har solidaritet, mäskliga rättigheter och rättvisa som "budord".