Kooperativt äldreboende gör det roligt att bli gammal
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Det ska vara roligt att bli gammal också!
Så löd rubriken på ett av kompendium som delades ut när Kooperativ Utveckling bjöd in till ett seminarium runt ämnet äldreboende i förra veckan på Lövsta.
Där fick vi som åhörare följa med på en erfarenhets- och utvecklingsresa där två kvinnor som efter en inspirationskurs och diverse turer blev delaktiga till att det skapades ett äldrekooperativ i byn Lövvik i Jämtland.
Roland Malm från Kooperativ Utveckling i Stockholm och Ingrid Sundström som förestår personalkooperativet Norrorts Omvårdnadsservice i Täby berättade.
De behövde inte lägga alltför stor energi på att övertyga om att den kooperativa modellen med de äldres möjlighet att påverka, de anhörigas inflytande och personalens önskemål att styra sin arbetssituation ger mycket på pluskontot.
De äldre gav utveckling
Det är i glesbygden som nya former för äldreboende har fått lov att utvecklas och den modell som bildades efter erfarenheterna från starten i Jämtland i början på 1990-talet har nu kommit att stå som förebild även i andra delar i landet.
Den modell som de båda föreläsarna beskrev visar på flera delar. I stället för att i negativa termer tala om äldre som en belastning för ekonomin blev de i Jämtlandsexemplet nyckeln till ortens utvecklingsmöjligheter.
De äldre ville inte flytta från orten de levt hela sitt liv, utan tog själva initiativet till ett eget boende och flera arbetstillfällen skapades. Husen de lämnade gav utrymme för nyinflyttning och de yngre och äldre lever och bor i ett ömsesidigt beroende till varandra.
Begreppen samverkan och ömsesidighet blev en av byggstenarna i hela tanken. Och möjlighet till delaktighet och trygghet i omsorg och boende och att få bo kvar på i en invand miljö med människor och platser, som är bekanta blev genom kooperativet en möjlighet.
Har makt att påverka
Ja, kan den kooperativa modellen, som visar på många positiva delar göra att det ska kännas roligt att bli gammal så är det onekligen en intressant motbild till rubriker med hotbilder och frågeställningar om ska man behöva vara rädd för att bli gammal.
Ska vi även när vi blir gamla få lov att vara huvudpersoner i våra egna liv måste det innebära att få ha makt att påverka hur vi vill ha det i vår vardag.
Och att våra anhöriga kan påverka och får inflytande och att den personal som finns runt omkring oss har en värdig anställningstrygghet med möjlighet att styra över sin arbetssituation.
Då ska alla äldre inte beskrivas som något ekonomiskt problem och fösas ihop in till någon större tätort därför att den kommunala ekonomin inte medger ett bättre livsinnehåll och inte ser till den sociala vinsten.
Föreläsningen och diskussionerna på Lövsta gav många tänkvärda impulser. Att äldre människor är som alla andra, de vill bo i en invand miljö och bli respekterade för den de är.
De ska inte ses som något som sakta tynar bort utan i stället ges alla möjligheter att göra egna val precis som i hela det vuxna livet.
Ses äldre som ett problem i samhället legitimeras givetvis omhändertagandet där styrande och kontroll över människan blir det rådande.
Och precis som i Jämtlandsmodellen håller kooperativmodellen glesbygden levande liksom att den bygger på värderingar som jämlikhet, inflytande från flera håll och gemensam nytta.
Träffas, skratta och minnas
Kooperativet som en alternativ omsorgsform måste finnas i främsta ledet för fortsatta diskussioner om den framtida äldreomsorgen! Och fram till dess måste dagverksamhetscentralerna med sin viktiga sociala funktion vara kvar som nu.
Att få träffas, skratta och minnas och att få äta tillsammans kan inte värderas i pengar. Det är en självklar rättighet.
För det ska vara roligt att bli gammal också.