Det är inte förvånande att det uppdagats att två anställda på Migrationsverket har tagit betalt för att utfärda uppehållstillstånd. Snarare är det märkligt att det dröjt ända tills nu innan det första fallet avslöjas.
Mutbrott inom det svenska Migrationsverket ligger i linje med den kunskap som finns om korruption. Ingen människa vill vara korrupt. Men ju mer godtycke och lögner som finns i omgivningen, desto större är risken att den enskilda människan också tröttnar på att vara ärlig.
Merit Wager gav förra året ut en bok med titeln ”Inte svart eller vitt, utan svart och vitt” (Mummelförlag 2012). I boken samlas brev som så kallade ”miggor”, anställda vid migrationsverket, har skrivit för att berätta om hur det ser ut innanför väggarna. Det är ingen munter läsning.
Boken sammanfattas i förordet som är skrivet av Krister Thelin, domare i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Thelin skriver att ”noggrannhet och kontroll får vika för en strävan efter högre ärendegenomströmning”, och att ”uppdiktade eller annars falska berättelser bestämmer utgången i tillståndsärenden”. ”Utlänningslagens villkor för uppehållstillstånd nonchaleras”.
Ärendehanteringen sköts på ett sätt som i praktiken betyder att man måste ljuga för att få uppehållstillstånd. Ljugandet har blivit standard och tjänstemännen ser genom fingrarna med det. Ett välkänt exempel är de så kallade flyktingbarnen. När myndigheterna i Norge och Finland började ifrågasätta deras berättelser kunde man konstatera att de i majoriteten av fallen varken var barn eller hade flyktingsstatus.
Miggornas berättelser pekar mot att situationen är likadan i Sverige.
Sett mot bakgrunden av fusk och bedrägerier är steget till handel med uppehållstillstånd inte långt.
Dessutom klagar många av miggorna på att det inte är tillåtet att diskutera kostnaden för asylhanteringen.
Det finns flera sätt att tjäna pengar på situationen. I takt med att invandringen snabbt ökat, utan motsvarighet i tillskjutna medel, har privata hyresvärdar alltmer börjat användas för att hysa de asylsökande. I samband med det tas ockerpriser ut.
Enligt en källa inom Migrationsverket har det funnits en oro för att anställda vid migrationsverket samarbetar med sådana hyresvärdar, eller att tidigare anställda gett sig in i den verksamheten. De oegentligheter som nu avslöjats är därför knappast de sista.
Man behöver inte spekulera särskilt länge för att se tydliga vinnare och förlorare på det sätt asylpolitiken i Sverige sköts. Vinnarna är fuskare och kriminella som vill komma in i landet. Likaså är de främlingsfientliga partierna vinnare, de framstår som de enda sanningssägarna. En tredje vinnare som nu har bevisats finnas är korrupta tjänstemän som försöker känna pengar på andra människors situation.
Förlorarna är de svenska skattebetalarna och, framförallt, de människor som verkligen har asylskäl.