I en tid då de negativa opinionssiffrorna avlöser varandra väljer Alliansen ett säkert kort och gör ett utspel kring att man förespråkar längre fängelsestraff för bostadsinbrott. Förutsägbart, kortsiktigt och tämligen verkningslöst är ord som dyker upp.
Att justitieminister Ask är för långa fängelsestraff är känt. Likaså att Moderaterna brukar argumentera kring straffskärpning som en problemlösare i debatter om brott, varför utspelet i ljuset därav ligger helt i linje med vad som kan förväntas. Och visst kan det finnas en poäng med att höja straffet för viss brottslighet beaktande det signalvärde det sänder. Att exempelvis den som gör sig skyldig till misshandel ska ha ett allvarligare straff än den som snattar en läsk håller nog de flesta med om och straffskalorna ska därmed spegla samhällets uppfattning om brottets allvar. Men det innebär inte per automatik att alla problem med en viss typ av brottslighet löses med skärpta straff.
Bostadsinbrott är en brottstyp som sedan länge är förknippad med en mycket låg uppklarningsprocent. År 2012 klarades cirka 4 procent av samtliga anmälda inbrott upp. Det är en oerhört låg siffra, faktiskt den lägsta i Norden. Men det är också en siffra som till viss del har sin förklaring i brottstypen.
Bostadsinbrott är svåra att klara upp på grund av sin karaktär, om gärningsmannen/männen inte tas på bar gärning. Oftast finns mycket få spår att gå på och sällan finns direkta iakttagelser från allmänheten. Har sedan målsägandena varit bortresta och upptäcker inbrottet när de kommer hem igen eller besöker sommarstugan för första gången för säsongen, så finns inte heller någon särskilt avgränsad brottstid, vilket ytterligare försvårar utredningsarbetet. Detta spelar en avgörande roll för uppklarandeprocenten.
Förutsättningarna att klara upp brottet bostadsinbrott är dåliga från början och de är ingenting som förändras för att straffet skärps. En straffskärpning spelar bara roll när det finns en person att lagföra för brottet.
Är det så att Alliansens anser att straffet för bostadsinbrott, med beaktande av den kränkning det innebär för de som drabbas, är för lågt sett ur ett jämförande perspektiv beaktande hela brottskatalogen, ja då finns det en poäng med förslaget. Men är det så att Alliansen helt enkelt tröttnat på de låga uppklarandesiffrorna för bostadsinbrott och vill göra någonting åt dem, ja då är detta fel sätt.
Bostadsinbrott är ofta en katastrof för de som drabbas. Känslan av otrygghet och sorg av att någon kränkt ens hemfrid, rotat bland ens saker, tagit minnen och värdefulla föremål är svår att bli kvitt. Samhället borde klara upp fler bostadsinbrott. Men om politiken vill hjälpa de brottsutredande myndigheterna i det arbetet så är nog svaren snarare ökade resurser och metodutveckling, i kombination med satsningar på brottsförebyggande åtgärder, framför längre straff. Får polisen aldrig tag i inbrottstjuven så spelar det liksom ingen roll att domstolen kan döma ut ett strängare straff.