Kostnader skenar - ungdomar drar?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att kostnaderna för arbetslösheten kommer att öka mångfalt är inte särskilt förvånande. Tvärtom, det är förväntat. I alla lågkonjunkturer ökar statens utgifter för att bidra till försörjningen åt invånare som inte längre har jobb. Så har det varit i alla lågkonjunkturer och så blir det naturligtvis i denna med.
Att det i år blir billigare än förväntat kan i förstone tyckas bra. Det sparar pengar för statskassan. Men verkligheten bakom siffrorna är allt annat än bra.
Det är unga som fått gå först när varslen blivit uppsägningar. Då unga generellt sett har lägre lön innebär det att de får lägre arbetslöshetsersättning.
Men på köpet kommer också ett stort generationsproblem. Sverige som land riskerar att få en generation som står utanför arbetsmarknaden. När man får bidrag för sitt uppehälle lär man sig inte att arbeta för sin försörjning utan att det löser sig ändå och att någon annan betalar, man behöver inte ta ansvar själv.
Av alla signaler och lärdomar man kan ge sina medmänniskor är det nog den sämsta och det riskerar att passivisera många.
Naturligtvis blir inte alla passiva. Men de som inte blir det ser sig nog om efter andra utkomstmöjligheter än vad som finns här hemma. Redan sedan tidigare har många svenska ungdomar sökt sig utomlands för att jobba. Man kan räkna med att det kommer att bli än fler som lämnar Sverige när det inte finns jobb på hemmaplan.
Åldersstrukturen på Sveriges befolkning är redan i dag topptung. Vi har alldeles för få unga i förhållande till de generationer som snart går i pension. Att då tappa en generation kan vara förödande på sikt.
Ungdomarnas situation är ett specialfall av arbetslösheten, där konsekvenserna för Sverige som land på sikt riskerar att bli stora. Man får dock inte glömma att i grund och botten är det lika otäckt och obehagligt för alla som mister jobbet.
Att bryta den onda cirkeln av jobb som försvinner har högsta prioritet. Det måste ske under ordnade former. Hittills har regeringen inte drabbats av panik och börjat pumpa iväg pengar till stimulansåtgärder. Det är klokt, långsiktigt måste statens finanser vara i balans om vi skall kunna rida ut lågkonjunkturen och bli starka igen på andra sidan.
Den med minne vet att de historiska exemplen förskräcker, Sverige betalar fortfarande av på lånen från den långa lågkonjunkturen under 1990-talet. Det kommer vi få fortsätta göra under överskådlig tid. Att då spä på skuldbördan ytterligare är inte ansvarsfullt. Även det har en generationshake, framtiden för dagens unga bör inte intecknas med tunga amorteringar.