Nu är lärarnas avtal klart efter mycket om och men; 4.2 procent första året vilket i snitt innebär 1 100 kronor i månaden. Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, innebär avtalet en kostnad för kommunerna på 18 miljarder kronor.
Så långt är det alltså klart, men fortfarande är lärarna upprörda. Det nu avtalade är ju långt ifrån de 10 000 kronor i ökning som lärarna ville se.
Sviken av regeringen
Självklart är det viktigt med högre löner för lärare och jag sympatiserar verkligen med lärarna i kampen för att få tillräckligt bra betalt för det fantastiska jobb vi förväntar oss av dem varje dag.
Vore jag lärare skulle jag dock känna mig djupt sviken av den regering som nu sitter!
Regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund (FP) i spetsen, har betonat skolfrågor så tungt. De gör om och förändrar och inför lärarlegitimation och lärarlyft och det borde ha synts i deras budget då!
Var fanns satsningen på lärarnas löner och ökade attraktivitet där? Den budget de nu lade visade inga signaler kring hur viktig frågan är.
Istället visar de på ovilja att ta ansvar, då de istället låter kommunerna ta hela smällen, för så blir det för kommuner, som saknar resurser. Satsningen kan paradoxalt nog leda till ytterligare skillnader mellan kommunerna, avseende resultat och möjligheter att satsa på skolan.
Drabbar kommunerna
Ska ännu mer gå till lönehöjningar, utan kompensation från staten, måste det ju tas någon annanstans ifrån! Det saknas i kommuner som saknar resurser och riskerar då att drabba skolverksamheter och elever väldigt olika och likvärdigheten utsätts för fara.
Till detta kommer dessutom att de kommuner som har en dålig ekonomi också ofta är de som verkligen behöver hög lärartäthet och hög kompetens för att lyckas med
uppdraget. Så blir det istället där, så att man kanske måste spara och dra ner för att kunna finansiera det hela! Helt skevt! Så stå på er lärare och se till att utkräva kompensation från regeringen! För kommuner som Gotland blir det svårt att klara. Det är så viktigt med ökad status för läraryrket. Det går inte utan statligt ekonomiskt stöd.