Jakob Ljungman är författare till rapporten ”Rysslands informationskrig i Litauen” (Frivärld). Vad har han att säga om Rysslands krigföring i Ukraina?
Vad innebär informationskrig?
– Det har två olika sidor. Dels innebär det en typ av krigsföring som vi såg Estland utsättas för 2007. Då attackerade en främmande makt den elektroniska infrastrukturen och slog ut inte bara försvarsmaktens och centrala myndigheters IT-system utan även banker, tele-operatörer och medier attackerades. Den främmande makten var inte oväntat Ryssland.
– Dels innebär det användningen av information och av psykologisk krigsföring. Det används för att påverka såväl civilbefolkning som beslutsfattare och militärer. Man använder propaganda för att nå mer långsiktiga mål.
Vad är Rysslands mål med den här verksamheten?
– I Litauens fall är det tydligt att Ryssland försöker skaffa sig kontinuerligt inflytande över de politiska processerna. Alltså inte bara tillfälligt som när man använder gasleveranser som påtryckningsmedel. För att uppnå det drar man bland annat nytta av svagheter i det lettiska samhället, till exempel att förtroendet för stat och myndigheter är relativt lågt.
Ser du tecken på att Ryssland använder dessa funktioner även mot övriga Europa?
– Ja, det sker på väldigt många platser. Det är bara ett par månader sedan den brittiska tidningen The Guardian rapporterade att de hade raderat 500 kommentarer från tre artiklar. Moderatorerna varnade för att Förenade Rysslands (Vladimir Putins parti) ungdomsförbund hade engagerat tusentals aktivister i att svämma över utvalda kommentarsfält. Det har skett i flera länder.
Är Sverige förberett på den här typen av psykologisk verksamhet?
– Vi har ju en myndighet som har ansvar för det här: MSB. De har åtminstone det formella ansvaret. Men frågan är hur mycket energi som läggs på det. Först nu har de fått instruktioner att utvärdera huruvida Sverige behöver utveckla strategier för ett psykologiskt försvar. Försvarsmakten har visserligen ett särskilt förband för psykologiska operationer. Men det används snarare i offensivt syfte och det är tveksamt att det skulle vara särskilt användbart i en sådan här situation. Men en sak är klar. Oavsett om vi är förberedda eller inte så är vi fortfarande utsatta för det.
På vilket sätt då?
– Det är bara att öppna vilken tidning som helst och läsa något om det sker i östra Europa just nu. Man blir ju förbannad. Det gäller inte bara det här senaste med spaningsplanet som tvingades in i svenskt luftrum. Det har ju exempelvis pratats om ”pro-ryska separatister” från dag ett. Det är Kremls diskurs som rapporteras rakt av. De har fått väldigt bra spridning i internationell press.
Hur kan vi förbättra situationen?
– Oavsett vilken regering vi får i höst måste den börja ta det här på allvar. Det är det viktigaste. Staten har ett ansvar att skydda oss också mot informationskrigsföring. Det är en förmåga som behöver byggas upp igen snarast.