Krisen har många ansikten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Första uppvaknandet kom igår när Arbetsförmedlingen presenterade en ny prognos över den förväntade arbetslösheten 2010 och 2011. Nästa år stiger den och hela 539 000 personer spås stå utan jobb. Först 2011 kommer det att bli bättre, tror man.
Som ett kvitto på att många redan är utan arbete kom även statistik på att socialbidragsutbetalningarna ökat. Årets första kvartal hade de högsta utbetalningarna på fem år. Fler indikationer av detta slag kommer att komma under krisens hela förlopp och gör det extra viktigt att se människan. Bakom statistiken finns det otaliga människoöden som inte får glömmas eller tappas bort. Naturligtvis finns de tidigare strukturella problemen kvar, såsom att var femte ensamstående mamma är socialbidragstagare. På sikt måste även sådana lösas.
Men när det, som nu, tillkommer stora nya grupper måste dock systemet ses över så att det inte blir en passiviserande fälla. Socialtjänsten måste såväl få lov att ställa krav på aktivitet hos de som söker hjälp som våga utnyttja de möjligheterna. Målet måste vara glasklart: att de som varit yrkesverksamma inte sjunker ned i passivitet utan förmår ta sig ut i arbete eller företagande igen.
De som förlorar jobben är på grund av arbetsmarknadslagarna, särskilt lagen om anställningsskydd, LAS, de som anställdes sist. Det gör att de som kommer ut först är sorgligt nog de som haft svårast att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är till stor del ungdomar, personer med utländsk bakgrund och lågutbildade.
Ett talande exempel kan hämtas från Volvo lastvagnar som tvingats dra ned på personalen vid sin fabrik i Tuve. Nu har den genomsnittlige återstående anställde kommit att bli en medelålders svensk man. Borta är kvinnor, invandrare och unga och med dem två decenniers aktivt förd integrations- och jämställdhetspolitik. Det är en otäck bild av hur LAS slår i praktiken, men tyvärr är den inte ett undantag, det ser så ut i verkligheten
I EU-valet gick Moderaterna till val på krishantering, där har man tack vare regeringens framgångsrika politik ett grundmurat förtroende hos väljarna. Att väljarna inte belönade det när svenskar skulle sändas till Bryssel tar man förhoppningsvis inte till intäkt för att exempelvis ompröva arbetslinjen. Den är framgångsrik och är i kombination med budgetdisciplin vinnande i det långa loppet.
Alternativet är passivitet och kravlöst bidragstagande. Det finns ett helt vänsterblock som är experter på en sådan politik. De behöver inte sällskap av alliansen.