Krisen öppnar för förändring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man vill förmedla att lågkonjunkturen är ett internationellt fenomen och inte en konsekvens av inhemska beslut men också visa att man tar ansvar och håller i finanserna när det blåser snålt runt Sverige och i omvärlden. Budskapet var därutöver lika tydligt som oklart. Man vill gå vidare med alliansens arbete med arbetslinjen, samtidigt som man säger sig vilja ha en fördelningsmässig profil.
I detta finns en grundläggande motsättning. När politiker börjar tala fördelning förs tankarna med viss automatik till socialdemokratisk retorik, vilket naturligtvis är vad som avses. Problemet är att arbetslinjen inte går ihop med alltför mycket fördelningspolitik. En trovärdig arbetslinje måste bygga på att den som arbetar skall få större del av frukten av sitt arbete - så att enskildas motivation att arbeta ökar. Fördelning är motsatsen - andra skall få större del av just ditt arbete.
Det är med andra ord två väldigt svårförenliga ståndpunkter man för fram. Samtidigt syns effekten av den svenska modellen allt klarare. Internationellt verkande företag, såsom svenska Volvo lastvagnar, drar exempelvis ned mer på personalen i Sverige än utomlands. Det är signaler som måste tas på allvar. Istället för att komma med nödhjälpspaket borde alliansen göra vad man talar om och komma med åtgärder som långsiktigt stärker Sveriges konkurrenskraft. I fallet med Volvo talas det om att fler får behålla jobben i Belgien för att permitteringsreglerna är generösare där än i Sverige. Effekten av den svenska modellen blir med andra ord att jobben försvinner här. När negativa konsekvenser syns så tydligt är det inte orimligt att man vågar ifrågasätta den förda politiken. Man bör göra det genom att tala klarspråk om vad den kostar oss alla exempelvis i form av försvunna jobb och försörjning till alla nyblivna arbetslösa.
Tyvärr var den allra största nyheten alliansens partiledare kom med inte vad som lades fram utan snarare vad som fattades. Just att det saknas vilja att vidta åtgärder för att komma tillrätta med de strukturella problem på arbetsmarknaden. Sådant som gör att svenska jobb försvinner i högre grad än utländska.
För att lösa det krävs politisk vilja och kurage. Och mod att utnyttja tillfället som ges när de svenska reglerna visar sig få bedrövliga effekter för Sverige. Om man vågar gripa tillfället återstår att se, men krisen har i vart fall öppnat ett fönster där verkligheten visar sig - och därmed möjlighet att agera för den som törs.