Svar till Ingrid Thunegard.
Jag har inte lust att använda samma sluggande debattmetod som Ingrid Thunegard. Det känns ovärdigt. Ämnet är alltför viktigt för det.
Om Ingrid Thunegard hade läst mitt inlägg i sin helhet hade hon förstått att det ytterst handlar om en kritik mot medias drev.
Juholts bidragsaffär behöver inte fler rader i media än den stormflod som varit. Alla vet att han gjort fel, även han själv. Han har bett om förlåtelse och det blir ingen förundersökning på grund av oklara regler.
Jag har inte med ett ord försvarat hans bidragsaffär. Och när Ingrid Thunegard hävdar att jag anser det självklart att "den som har skall ha mer" så är det bara dumt och ytterligare ett uttryck för en sluggande debattmetod som jag inte ställer upp på. Så måste jag uppenbarligen förklara kopplingen till "alla värdens orättvisor och lidande".
Det jag efterlyser i mitt inlägg är ett lika glödande engagemang från media vad gäller barns och kvinnors utsatthet i vår värld. Jag menar att ett mediedrev mot världens orättvisor vore mera passande. Märkligt att vi inte kan vara överens om det. Mediedrev mot enskilda personer, vilket inte är ovanligt i vårt land, är ett hot mot det demokratiska samhället. En sak är att media sakligt skall granska och avslöja, vilket man gjort i det aktuella fallet Juholt. Något annat är kampanjjournalistik och drev.
Att media agerar domstol är helt oacceptabelt och dessutom kränkande mot en oskyddad individ.
Denna journalistik urholkar medias trovärdighet. Det var mot drevjournalistiken som min udd var riktad. Och då kan det faktiskt finnas anledning att försvara människan Håkan Juholt.
Att leva lagom, som Ingrid Thunegard avslutar sitt inlägg, är en nåd att stilla bedja om. Det är ju frågor som jag ofta tar upp på denna sida och du också. Bättre att hårt driva de frågorna än att onödigtvis halka ut i orättfärdiga anklagelser.