Han gjorde det, Håkan Juholt. Förde in kulturen i politiken. När skedde det senast på den nivån? Har någon av nuvarande partiledare någonsin lagt kulturen som grund i ett stort tal?
I ett starkt ideologiskt tal, som vi inte hört på decennier och dessutom med solidaritet i fokus, var den stora överraskningen att ta avstamp i kulturen. En kulturartikel av Orionteaterns konstnärliga ledare, Stina Oscarson, blev utgångspunkten.
Hon som under Kulturutredningen framgångsrikt öppnade upp för en frisk kulturdebatt över hela landet genom Skuggutredningen. Som då ställde kulturministern i skuggan, där hon förresten fortfarande står, fast nu i skuggan av en njugg Anders Borg.
Priset, men inte värdet
Sverige har förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar och marknad.
Enligt Stina Oscarson håller vi på att förvandlas till de framtidens människor som vet priset på allt, men inte värdet av något. Läs den meningen igen och reflektera.
Nu börjar bibliotek säljas ut, museibesöken minskar och kulturutbud för barn och unga dras ner runt om i Sverige. Sponsorer träder ut på marknaden. Enligt Juholt behöver vi de demokratiska rum som kulturen utgör, teatrar och bibliotek, där vi möts som jämlikar.
Medborgarna har rätt till ett rikt kulturliv. Konstens uppgift är att odla våra drömmar, att ge möjlighet att se livet med någon annans ögon. Kulturen som tar oss i handen och leder oss inåt, så att vi bättre förstår vilka vi är. Sköna formuleringar, djupt mänskliga, i detta linjetal på extrakongressen.
Riskkapitalister tar kommandot
En sådan syn på kulturen ger människan möjlighet att upptäcka att hon kan vara så mycket mer än vad hon ofta förminskas till i ett samhälle där marknadskrafterna ges fritt spelrum.
Så som nu sker i skolan, i vården och i omsorgen, där riskkapitalister tar kommandot och pengarna. Då behöver människan odla sina drömmar, se världen med nya ögon och få upptäcka sitt inre.
Det leder mina tankar till Tomas Tranströmer som beskriver detta så betvingande i sin dikt "Romanska bågar": Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som skall. Så är det. Människan blir aldrig färdig med sitt liv. Men kulturpolitiken kan utrusta människan med vingar som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet. Vingar för att lyfta från den materialistiska tillvaron. Den marknadens frihet som lett till ohämmad konsumism.
Kulturen blir till en hävstång
Därför krävs en politik som främjar kunskap och bildning. Som främjar fantasi och nyfikenhet. Som främjar empati i stället för fanatism. Som främjar ett språk för det vi inte förstår, istället för att fylla tomrummen med skräp. Kulturen blir till en hävstång.
För att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle krävs en bred och aktiv kulturpolitik. Konsten och kulturen som närande, inte tärande. Kulturen som en del av demokratins fundament och en moralisk kompass.