Kulturen - den måste få kosta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns många fördelar, man kan enkelt läsa såväl bloggar som favoritförfattarens samtliga utgivning på en och samma läsvänliga skärm. De väger nästan ingenting och tar väldigt lite utrymme i anspråk.
Men faktum kvarstår, det är någonting helt annat än en inbunden bok eller tryckt tidning. Och det är som det ska vara, så länge som böcker och tidningar fortsätter samexistera, vill säga.
Just nu befinner vi oss i en kritisk tillvänjningsperiod, där vi faktiskt måste göra åtskillnad mellan kultur som sådan och den digitalisering som genomsyrar allt fler delar av vardagen.
På samma sätt måste vi också ta ansvar för att inte gratistänkandet som vuxit fram på nätet tar över också de fysiska rummen.
För att kunna göra det krävs det kulturpolitik som inte enkom är anpassad efter marknadens efterfrågan.
I dagarna presenteras ett delbetänkande i en utredning om upphovsrättens framtid.
I det framgår nödvändigheten av ett stärkt upphovsrättsligt skydd för den enskilde upphovsmannen, samtidigt som tillgänglighetsaspekten poängteras.
Vi får se vilka konsekvenserna blir i praktiken av en utredning som, åtminstone i dagsläget, ser ut att peka åt rätt håll. Men det vore förvånande om man skulle avvika för mycket från rekommendationerna.
Som det ser ut nu så kan det dock inte nog förtydligas att upphovsmännens rättigheter måste beaktas.
Risken är överhängande att vi annars hamnar i en situation där allt fler tar för givet att kultur i alla dess former ska vara gratis och agerar därefter.
Tyvärr används alltför ofta kulturfrågorna i den politiska debatten som rena lockbeten. I vissa fall blir det tydligare än andra. Som när de röd-gröna nu utlovar gratis museer bara de kommer till makten.
- Ge oss regeringsförtroende i höst, så ger vi er lite Zorn, Picasso och Hjertén.
Just det här med fri entré känns väl för oppositionen som ett säkert kort att dra till i brist på annat. Det var trots allt en del människor som uppskattade avgiftsbefrielsen under socialdemokraternas förra mandatperiod. Men ingen trovärdig kulturpolitik kan bygga på ekonomiska belöningar för att få människor att bilda sig.
Ska kultur verkligen behöva bli helt kostnadsfri för att människor ska söka sig till den?
Är det alldeles för mycket begärt med en hundralapp för att få ta del av konstverk som ibland tagit flera år att framställa?
Är det verkligen en rättighet att få uppleva kultur man inte anser värd att betala för?
I takt med att den digitala och analoga kulturen smälter samman än mer, är det viktigt att värna om värdet av kultur som sådan. Då måste såväl digitala som analoga upplevelser få kosta.