Kulturpolitik ovÀrdig alliansen
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det kan tyckas vara en udda stÄndpunkt frÄn borgerliga politiker, att rikta anklagelser mot klassiska verk för att inte ha haft kvotering som utgÄngspunkt. Men sÄ Àr ocksÄ ammunitionen socialdemokratisk. Det Àr betÀnkandet "Plats pÄ scen" ett bestÀllningsjobb frÄn förra kulturministern Marita Ulvskog, som ligger som grund för den politiska offensiven. Bland annat krÀver man att minst 40 procent av alla verk som uppförs skall ha kvinnliga upphovsmÀn.
Det Àr absurda saker man nu tar sig för, och reaktioner inom kultursektorn saknas inte. Svensk scenkonst, som Àr branschorganisationen för arbetsgivare inom teatern, pÄpekar att det nu finns sammanlagt 2500 sidor text frÄn olika kommittéer som under de senaste Ären tagit sig för att ha synpunkter pÄ teaterlivet. Skulle de förslagen bli verklighet finns det anledning att frukta "...den betydande inskrÀnkning i den hÀvdvunna konstnÀrliga friheten som kan bli effekten" Och vÀllovligt nog deklarerar Svensk scenkonst att man betraktar det som sin uppgift att "sÀrskilt lyfta fram och diskutera denna aspekt pÄ de föreliggande förslagen" i den nu senaste dumheten.
Man kommer med andra ord att vÀgra lÀgga sig platt, vÀl medveten om att reaktionerna i andra remissvar varit av samma art som den egna.
Alla dessa kommer att fÄ kÀmpa mot en borglig kulturminister, precis en sÄdan man trodde skulle vara den som fredade kulturen mot sÄdana hÀr pÄfund. Men icke. Den konstnÀrliga friheten Àr underordnad förestÀllningen om en "könsmaktsordning", en hÄllning sÄ extrem att till och med den förra regeringen försiktigt distanserade sig frÄn den under sin sista tid.
Ăr det sĂ„ hĂ€r illa bestĂ€llt med styrningen i kulturdepartementet? Tidigare var man sĂ„ undfallande mot finansministerns pekpinnar att kulturministern sjĂ€lv beskrev sitt fögderi som en förgrening av nĂ€ringsdepartementet (!). Ăr den interna stĂ€llningen i regeringen sĂ„ svag att det Ă€r jĂ€mstĂ€lldhetsministern som nu har knĂ€ppt med fingrarna och pĂ„ samma sĂ€tt fĂ„tt Adelsohn Liljeroth att lydigt hoppa?
En annan tanke Àr ju att detta Àr en bekrÀftelse pÄ vad som sÄ ofta pÄstÄs, att kulturen Àr konstant nedprioriterad pÄ den borgerliga agendan. DÀr tar man av ren slentrian och viftar med ett socialdemokratiskt dokument för att man inte haft fantasi eller ideologisk energi att komma med nÄgot eget.
I bÄda fallen Àr det helt enkelt bedrövligt. Man har rÀtt att förvÀnta sig mer Àn sÄ hÀr av borgerlig kulturpolitik anno 2007.