Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vem skulle inte vilja inviga ett konserthus? Eller en idrottsarena, om man är lagd åt det hållet? Något måste det vara som lockar, eller hur ska man annars förklara alla de kommunalpolitiker som runt om i landet försvarar överdimensionerade satsningar med dåligt grundade argument om att det är det här som krävs för att deras ort ska sättas på kartan.I Uppsala är det snart dags för invigning av Uppsala Konsert & Kongress, kallat Musikens hus. Efter ett sekel av debatterande för och emot beslutade sig kommunalpolitikerna för att det var rimligt att använda en halv miljard skattekronor för att sätta guldkant på uppsalabornas tillvaro.Häromdagen framkom att konferenspriserna i Musikens hus tillhör de högsta i landet, vilket försvårar bokningar. Bokningar som är nödvändiga för att kommunen ska få några intäkter från satsningen. Istället väljer stora aktörer i staden, som universiteten, kyrkan och sjukhuset att utnyttja andra lokaler där priserna är lägre och platserna fler.Några bokningar är dock redan säkrade tack vare att landstingets Musik i Uppland förmåtts att överge lokaler man tidigare använt för Musikens hus och därigenom slussa en del av landstingsbudgeten in i det kommunala projektet.Nu är Uppsala Konsert & Kongress ingalunda unikt. Exemplen på vågade satsningar finansierade med skattepengar är många, från norr till söder. I Karlstad pågår just nu en upprörd debatt om de 750 000 kronor som kommunstyrelsen valde att sponsra en konsert med José Carreras med.Kännetecknande i båda exemplen är att politiker av alla kulörer har varit med och fattat besluten. Storslagna kultursatsningar är inte en blockskiljande fråga. För det är sällan ideologiska överväganden som avgör. Det är sällan besluten utgår ifrån vad det är rimligt att använda skattebetalarnas pengar till och vilken typ av investeringar som ger mest nytta för flest kommuninnevånare. Och exemplen kunde lika gärna ha hämtats från idrottens område där drömmar om arenor avsedda för internationella mästerskap närs av både politiker och idrottsföreningar.Man kan tycka att det vore en rimlig utgångspunkt, när politiker sätter sig ner och funderar på hur skattepengar ska användas, hur de kan göra störst nytta för så många som möjligt. I stället verkar det lika ofta handla om en önskan om att synas kombinerad med föreställningen att den uppmärksamhet som satsningarna genererar kommer att få orten att blomstra.Bara den här satsningen görs kommer de företag, familjer och investerare man vill locka till sig.Fast det är förstås svårt att göra sådana kalkyler med någon säkerhet. Vad man i slutändan får tillbaka av investeringen återstår att se.Varför ska förresten alla orter marknadsföras för att locka nya innevånare. Borde inte kommuners uppgift i första hand vara att se till att de som redan bor där trivs?Och när alla kommuner har byggt sig varsin kongressanläggning och minst en idrottsarena av internationella mått vad gör de då för att hävda sig i konkurrensen? Bygger något ännu större?
