LEDARE: Kungen av pop är död, leve kungen

Popstjärnan Michael Jackson är död. Han var en av de där artisterna, för att inte säga ikonerna som alla på något sätt har en relation till, oavsett om man gillade hans musik eller bara fascinerades över hans märkliga liv. Redan i tjugofemårsåldern var han en person som miljontals människor världen över knappast kunde undgå att förhålla sig till.
Som så ofta med de stora stjärnorna blev det tyvärr de märkliga turerna kring hans privatliv som senare orsakade stora skriverier. Men trots allt var det genom musiken som han kom att betyda så mycket för så många, under mer än en generation.

Själv valde han att kalla sig the King of Pop - popens kung. Kaxigt, men det fanns fog för epitetet. Med världens mest sålda album - Thriller - och sålda skivor till ett värde av sex miljarder kronor på meritlistan kan han mycket väl sägas ha haft samma betydelse för popen som the King - Elvis Presley, vars dotter Jackson gifte sig med, hade för rock’n roll.

Men republiken USA har haft ytterligare en kung, Martin Luther King. Medborgarrättskämpen som vigde sitt liv åt alla människors lika rättigheter, oavsett hudfärg. De rasmotsättningar som funnits i USA kan vara svåra att riktigt förstå ur ett svenskt perspektiv, men påverkade även Michael Jackson. Så här efter hans död lyfts det fram att han var en av de första svarta popstjärnor som slog igenom stort i hela världen, ja, kanske den första världsstjärnan över huvudtaget. Samtidigt vittnar de eviga spekulationerna om att Michael Jackson medvetet skulle ha försökt förändra sin hudfärg och de lika ihärdiga dementierna att det rörde sig om en hudsjukdom, om den laddning som människors hudfärg har haft långt in i modern tid, och kanske i viss mån fortfarande har.

Förhoppningsvis är det ändå för sin musik han blir ihågkommen. För miljontals tonåringar var han en idol. Nu kommer det att skrivas spaltmeter om hans musikaliska betydelse. Men en sak är säker, den stjärnstatus han uppnådde är något som få statsmän ens kan drömma om. Miljontals fler har haft Michael Jackson på väggen i pojk- eller flickrummet än Ronald Reagan för att ta en annan av 1980-talets betydelsefulla män. Och även om Reagans politik bidrog till att många amerikanska drömmar kunde förverkligas var det till Jacksons musik de gjorde det. Man kan bara ana hur många som dansat första dansen eller kyssts för första gången till hans musik. Gott så. Det är inte politiker som skapar världen. I bästa fall skapar de utrymme för oss andra att låta våra egna drömmar ta form. Då kan också en svart, arbetargrabb från Indiana bli kung.

Ledare: Kungen av pop är död, leve kungen