När ni läser det här, har Region Gotland tagit över driften av äldreboendet Pjäsen.
Beslutet om att så skulle ske togs för nästan ett år sedan och det var nödvändigt med så lång framförhållning för att på ett seriöst vis förbereda för god vård och omsorg av hög kvalité även i framtiden.
Små förändringar
Förändringarna för de som är viktigast i sammanhanget – boende och personal – är ganska små. Den stora vinsten i det här, är det vi kan lära genom att studera skillnaderna mellan privat och offentlig regi, hur man kan förfara med samma gemensamma medel på olika sätt för att åstadkomma välfärd.
Enligt mig ovärderlig kunskap, som hade gått Region Gotland – och därmed också gotlänningarna – förbi om vi hade gått direkt ut på en ny upphandling. Sista ordet om Pjäsen, eller för all del om äldreomsorgen på Gotland, är inte sagt på länge än. Jag ser fram emot den fortsatta diskussionen om hur vi tillsammans skapar den bästa äldreomsorgen för våra gemensamma medel.
Inget etniskt problem
En annan diskussion som är långt ifrån över, är den som kommer i kölvattnet av händelserna i bland annat Husby. Jag försvarar inte på något sätt stenkastning eller att sätta bilar i brand, men blir helt vansinnig av alla de röster som höjs kring att ”de som gör så, får åka hem”, att ”de där invandrarna inte kan sköta sig” och så vidare.
Som om invandrare vore en homogen grupp, med ett gemensamt beteendemönster. För mig är det fullkomligt självklart att det som sker i Husby och på andra ställen inte har något som helst att göra med etniskt ursprung. Det handlar om saboterade livschanser, om att känna sig utestängd. Hopplöst utanför så väl arbetsmarknad som övrigt samhällsliv.
Alla förtroendevalda har ett ansvar för att bygga ett samhälle som håller ihop och där kan det ha funnits maskor också i det socialdemokratiska skyddsnätet – till exempel ofullgången skola för alltför många – men faktum kvarstår att den regering som leder landet har ett ansvar för att hålla ihop samhället. Kravaller likt dem i Husby sker inte i ett samhälle där alla kommer till sin rätt och får bidra till hundra procent av sin förmåga.
Attraktiva män
Avslutningsvis en tanke kring jämställdhet. Senast häromdagen hörde jag av en i övrigt resonabel och upplyst man att det här med jämställdhet har gått för långt, att föräldralediga pappor blir feminina toffelhjältar som inte kan ta för sig och att jämställda förhållanden är dömda att gå i kras.
När jag anförde att skilsmässofrekvensen är lägre i förhållanden där man delar på föräldraledigheten, fick jag svaret att det nog bara är en slump.
Tänk hur olika man kan se på en och samma tillvaro. De män – även om de fortfarande är försvinnande få – som tar ut hälften av föräldraledigheten och på allvar står upp för lika villkor för sina mödrar, partners och också för sina döttrar, är attraktiva. Oerhört attraktiva. Det tycker uppenbarligen deras partners också.
Trevlig helg!