Kunskap och rutiner viktigast för att motverka våld mot kvinnor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Utgångsläget och insikten för hela handlingsplanen måste vara den att kvinnomisshandel inte liknar eller kan förklaras på samma sätt som annan misshandel.
Därför är det av största vikt att alla som har att göra med problematiken får kunskap om hur våldet mot kvinnor ser ut och vilka rutiner som skall gälla när man möter en kvinna som blivit misshandlad av sin man, sambo eller annan närstående.
Ett våld som trappas upp
För kvinnan är det ett våld som trappas upp. Det kan börja med en knuff eller ett hot, men tenderar att blir allt grövre.
Män som misshandlas har sällan eller aldrig varit offer för samma förövare under en längre tid. När en kvinna hotas och misshandlas av en närstående måste hennes rop på hjälp tas på tydligt allvar.
Därför krävs det kunskap och handlingskraft för att inte blunda eller att inte vilja se våldet mot kvinnor. Kunskapen och rutinerna måste vara samstämmiga för att ta problematiken på allvar. Det här ser jag som det första och viktigaste steget i kommunens arbete för att nå det långsiktiga målet att våld mot kvinnor över huvud taget inte skall förekomma.
Kvinnofridskränkning
I förra veckan kom en rapport att endast fyra av tio anmälningar om grov kvinnofridskränkning leder till åtal och rättegång.
Det är en uppgift som ovillkorligen måste få ett svar om varför det är så, då det ger alla misshandlade kvinnor helt fel signaler.
Är det då så konstigt att långt ifrån alla fall av kvinnomisshandel anmäls?
Omkring 4 000 besöksförbud utfärdades i Sverige förra året. Den som fått ett sånt förbud får inte besöka, följa efter eller på något annat sätt ta kontakt med kvinnan som skall skyddas.
Ändå vittnar många kvinnor om att det sker överträdelser. Och vi får läsa i BRÅ:s senaste rapport att det utvidgade besöksförbudet, som tvingade mannen bort från bostaden där den utsatta kvinnan bor, visar sig ha blivit ett fiasko.
Kärnan i det utvidgade besöksförbudet som kom den första september 2003 var att portförbjuda våldsverkaren i sitt egna hem, men utvärderingen efter ett och ett halvt år visar att endast 53 sådana har utfärdats i landet.
Fungerar inte våra lagar bättre än så här, ger de för kvinnorna en falsk trygghet och de får fortsätta att hitta egna lösningar för sig och barnen. Som att fly till okänd ort, till någon kvinnojour och i sämsta fall skaffa sig skyddad identitet.
Förövaren skall flytta
Man undrar då vad som är viktigast, förövarens integritet eller kvinnans och barnens skyddsbehov? Den utvidgade lagen sa att det är förövaren som skall flytta, inte kvinnan.
Våld mot kvinnor är ingen enskild angelägenhet för den misshandlade kvinnan. Det är hela samhällets ansvar, det är ett samhällsproblem och ett stort folkhälsoproblem.
Därför måste alla bli bättre på att ta till sig kunskapen och bilden av hur våld mot kvinnor ser ut i verkligheten. Och därför måste våldet mot kvinnor få bli en högprioriterad åtgärd i kommunen.