Kunskapens smultronställen finns även i babblandets tid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det vill säga vi inte bara glömmer i vanlig mening, utan vi tappar också kunskaper som vi vet att vi haft. Det är nu ingen katastrof i sig.
Vi kan alltid gå tillbaka, slå upp i någon bok och återfinna det kunskapens smultronställe som vi en gång fann.
Och, hör och häpna, även återuppliva kreativitetens flöde och finna att den sanning, som igår föreföll obestridlig, nu kan låta sig omprövas och utvecklas och leda fram till nya svar på de eviga frågorna om vad som är meningen med det hela.
Jag läser så mycket i tidningarna numer, som jag vet är redan tidigare sagt, förbrukade tankar som kommer igen. Det är vad Lars Ahlin en gång kallade "de långvariga språken" som gör sig påminda, därför att de innehåller något viktigt, något som vi inte får glömma.
Det kan formuleras gång på gång med nya sköna, starka ord och varje gång upplevas som sanningen.
Det är som det går ett vishetens stråk genom tillvaron. Om detta inte funnes skulle jag för länge sedan ha givit upp i denna babblandets tid.