Sverige har under lång tid och av alla politiker med självaktning beskrivits som en kunskapsnation. Vi ska konkurrera med kvalitet – inte med låga priser, heter det. Det gör det än märkligare att mängden forskning och utveckling (FoU) i Sverige hela tiden verkar minska. Tidningen Ny Teknik kartlägger varje år företagens FoU i Sverige och i år undersöktes även vad som skulle få företagen att satsa mer. Det allra vanligaste svaret var tillgång till fler personer med rätt kompetens. Näst vanligast var en önskan om bättre möjligheter till avdrag för FoU-verksamheten.
Det kan vara värt att poängtera: Det är viktigt att forsknings- och utvecklingsverksamhet finns i Sverige. Ska vi vara en kunskapsnation av någon som helst grad är det en grundläggande förutsättning att det finns arbetstillfällen för forskare. Det är högkvalificerade arbeten och så länge forskningen finns här gör också kringjobben det. Om produkter tas fram i Sverige ökar också sannolikheten att resten av företaget finns kvar i Sverige, vilket betyder ytterligare arbetstillfällen. Det handlar inte bara om att locka till sig företag från utlandet utan också om att hålla kvar svenska företag.
På ett seminarium som Ny Teknik anordnade i Almedalen med FoU-chefer från flera företag gavs en enstämmig bild: I Sverige är det otroligt svårt att hitta den kompetens som behövs. Att företag söker sig utomlands handlar inte om att hitta billigare utan bättre arbetskraft. Hans Holmström, vd för Siemens Industrial Turbomachinery, beskrev det på följande vis: ”Vi har ett enormt och internationellt nätverk och har det ändå tufft att hitta folk. För medelstora företag måste det vara fruktansvärt svårt.” Holmström har rätt. Svensk FoU är koncentrerad till de allra största företagen. Det är inte bara undermåliga utbildningar som är orsaken. Holmström påpekade även att trots att Sverige alltid rankas högt när innovation mäts är inget av världen mest innovativa företag svenska. Det krävs en annan företagsägarkultur, en mer positiv sådan. Att driva företag är något väldigt bra och det behöver märkas tydligare.
Dessutom behöver incitamentssystemen för FoU förbättras avsevärt. Alldeles för få företag får del av det befintliga avdraget och det är på tok för litet. Maxgränsen på 2,76 miljoner kronor per år är löjeväckande, givet hur mycket FoU kostar och de stora fördelar den har för samhället i stort. Utöver höjda gränser borde reglerna även premiera innovation och framåtanda. Ett system som möjliggör belöningar i form av optioner skulle vara väldigt positivt och bör införas snarast. Det finns inte så mycket forsknings- och utvecklingsverksamhet som man skulle önska. Det är väldigt attraktiv verksamhet just för alla positiva sidoeffekter den för med sig och det är många länder som vill ha de här forskningslaboratorierna. Med rätt lagstiftning och satsningar på mer kunskapsinriktade och kvalitativa studier kan Sverige inte bara behålla sin FoU utan locka hit ny. Men då krävs mer än prat om en kunskapsekonomi.