LEDARE
I Sverige pågår en ständig diskussion och debatt om matpriser och ibland känns det som frågan blivit lite av ett självspelande piano. Vid olika undersökningar uttalar konsumenterna ofta att de är intresserade av kvalitet, mervärde och produktionsmetoder. Men verkligheten ser annorlunda ut, för importen av kött ökar och de svenska producenterna kämpar med ständig sjunkande lönsamhet.
Orsaken till att den svenska maten oftast är dyrare än den importerade är en intressant fråga där alla skyller på alla. Men med dåliga avräkningspriser till producenterna måste det vara i mellanleden som en stor del av pengarna ”försvinner” och det handlar då om handeln och förädlingsindustrin. Tyvärr är debatten i denna fråga oftast lite ensidig, där handeln framställs som de som kammar hem vinsterna. Men hur mycket pengar försvinner i förädlingsledet, som också till viss del ägs av just producenterna, alltså de svenska lantbrukarna? Och med den enorma centraliseringen och stordriften i denna bransch och handeln försvinner säkerligen också pengar till alla långväga transporter.
Förhoppningsvis lyckas alla olika kampanjer få svenskarna att vara mindre ”otrogna” och satsa mer på det svenska. Konsumenter i bland annat Danmark, Frankrike och England är betydligt mer köptrogna sina inhemska livsmedelsprodukter och värnar denna med värme.
För att överleva strävar lantbruket efter likvärdiga bruknings- och produktionsmetoder som övriga EU-länder. Det är förståeligt, men samtidigt får man inte ge upp det svenska mervärdet, eftersom det är en viktig del av det svenska lantbrukets konkurrensfördelar.
Det är dags att utöka matprisdebatten med kvalitetsbegreppet och som konsument börja fundera över vad vi äter och inte bara vad det kostar. Handeln måste också ta sitt ansvar och hjälpa till att bättre synliggöra kvalitetsmaten. För så länge priset på en liter flaskvatten är dyrare än motsvarande mängd mjölk är det solklart att det behövs en ordentlig kursändring i matdebatten.