Kvalitet före kvantitet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
20 000 stycken skulle de vara. 20 000 poliser var det mantra, det mål för den svenska rättsstatens första steg, som gavs som svar på alla frågor om hur brottsbekämpningen och dess statistik skulle förbättras.
Ett mål som kritiserades, av bland annat Dagens Nyheter, som i en ledartext ifrågasatte fixeringen kring ett bestämt antal istället för att först utvärdera det verkliga behovet och tillförsäkra resurser utifrån det.
Det är lätt att låta sig förledas av tanken på 20 000 uniformerade poliser patrullerandes gata upp och gata ner. Med så många poliser måste ju alla problem vara lösta! Men precis som man ibland inte kan se skogen för alla träden finns det en risk att polisen inte syns för alla poliser.
För vad tjänar det till med 20 000 energiska poliser ute på gatorna, som ingriper mot inbrottstjuv efter biltjuv om ingen utreder brotten som rapporteras in? Och vad spelar det för roll med fler utredda ärenden om åklagarmyndigheten inte tillförsäkras resurser för att möta upp det ökade inflödet från polisen, ett väntat resultat från satsningen på 20 000 poliser. En satsning som i slutänden riskerar att inte få någon som helst praktisk betydelse om domstolarna är underbemannade och ärendena endast samlas på hög efter hög.
Ovan beskrivna situation är generaliserad. Men det finns en anledning till uttrycket "rättskedjan". Regeringen har som mål för de rättskipande myndigheterna en ökad lagföring, att fler anmälda brott skall leda till en fällande dom, men ett ökat antal poliser är inte, oaktat vad Beatrice Ask tidigare har förespråkat, 10 000 kronors-svaret på frågan hur det målet skall uppfyllas.
Polisen är det första steget i rättsprocessen. Det steg som tar emot anmälningar och de facto utreder brott. Gör fältarbetet. Bristande resurser riskerar oundvikligen leda till sämre utredningar och i förlängningen, eventuellt sämre lagföring. Kort och gott.
Om polisen saknar utredare eller resurser kan kanske den skyldige till ett brott inte lagföras. Exempelvis, en patrull som kommer till ett larm angående relationsbråk saknar digitalkamera i sin utrustning och de nödvändiga bilderna av den misshandlade partner kan aldrig tas och målet läggs ner då åklagaren inte kan styrka skada enär offret meddelar att han/hon inte längre vill medverka.
En inte ovanlig men väldigt frustrerande situation. En situation som inte kan lösas oavsett hur många poliser som patrullerar våra gator.
Och att det inte bara handlar om antalet poliser verkar nu äntligen Beatrice Ask ha förstått. Regeringen har tillsatt en kommitté som har fått till uppgift att kartlägga om polisens nuvarande organisation är ett hinder för en effektiv polisstyrka och om det visar sig vara så skall kommittén ta fram ett förslag på en helt ny polisorganisation.
I massmedia har framkommit att Ask inte är främmande för en nationell polisstyrka. Oaktat vad kommittén kommer fram till och utan att gå händelserna i förväg finns det dock all anledning att lyfta ett varningens finger för en framtida polisorganisation som innebär att flera olika polisstyrkor samexisterar inom samma verksamhetsområde. Belgien, Frankrike och USA har det så, för att nämna några och problemen, kanske mest tydliga i Belgien under Marc Dutrouc-ärendet, med revirtänkande och konkurrens inom polisväsendet mellan olika avdelningar när det kommer till prestigeärenden kan inte hur lättvindigt som helst sopas under utredningsmattan.
En förändrad polisorganisation skall ju leda till det bättre, inte till det sämre.
En ökad lagföring är dock inte endast beroende av en modernt organiserad poliskår. En satsning på polisen måste följas upp med motsvarande satsningar på åklagarmyndigheten och domstolsverket, annars finns risken att det skapas en flaskhals i systemet och de önskade effekterna uteblir.
Finns det inga åklagare som åtalar inom rimlig tid och domare som har tid att döma i målen som stäms in så spelar det ingen roll att våra gator patrulleras av 20 000 poliser organiserade på det mest optimala sätt.
Ett väl fungerade rättssystem är en av grunderna i en demokratisk stat, en av det mest basala samhällsfunktionerna. Och allt börjar med polisen.
Tillsättandet av utredningskommittén för polisens organisation är positivt och antyder ett något förändrat förhållningssätt vad det gäller kvantitet och kvalité. Nu gäller det bara att Ask har "tänket" och ser hela rättskedjan såväl nu som när resultatet presenteras i mars 2012 och inte varje aktör enskilt för sig. Om inte så skall jag gärna påminna henne, om jag ser henne i sommar i den rosa valkampanjshusvagnen!