Kvinnofientligt mot minister
Nya EU-ministern Birgitta Ohlsson och hennes man är värda all heder för att de föregår med gott exempel ifråga om jämställt föräldraskap.
Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ohlsson har fått utstå en hel del kritik för att hon tackat ja till utnämningen. Kritiken har framför allt kommit från konservativa krafter inom Alliansen. Krafter som anser att hon borde tacka nej och satsa på barnafödandet. Ohlsson har dock stått pall i stormarna, och bland annat frankt svarat att hon är gift med en jämställd man, och inte en dinosaurie. Ohlssons inställning är befriande, och mycket modern.
Förlegad syn på föräldraskap
Det är dock strålande att diskussionen förs, att "dinosaurierna" träder fram och vädrar sina unkna och kvinnofientliga åsikter. Det är uppenbarligen många runt om i vårt avlånga land, som bär på en ytterst förlegad syn på föräldraskap och kvinnors rätt att delta i arbetslivet på lika villkor. Dessa krafter måste bemötas!
Den kvinnofientliga synen speglas på många vis; inte minst uppmärksammade jag den i Aftonbladets rubriksättning den 15/2. Då skriver Aftonbladet att Tiger Woods fick vara "barnvakt" åt de barn han har tillsammans med Elin Nordegren. Denna syn bygger på att kvinnan har huvudansvaret för barnen, medan mannen mer förefaller vara en bonus, någon form av "hang around". En man kan väl ändå inte vara barnvakt åt sina egna barn? Att lägga tid på sina egna barn måste väl ändå anses ingå i själva grundkonceptet med att bilda familj, och inte räknas som en tjänst, något mannen "bjuder på"?
Skuldbelägga kvinnor
Rubriksättningen kring Tiger Woods föräldraskap är dock bara en i mängden av de tusentals bakåtsträvande åsikter som vädras i svensk media. Över huvudtaget finns det en ofattbar mängd män och dessvärre även kvinnor som ständigt arbetar för att skuldbelägga de kvinnor som för sin egen, men också för sina barns skull, ständigt kämpar för att få ett eget värde på arbetsmarknaden, och en egen, solid försörjningsförmåga.
Varför motarbeta förändringar som syftar till att barn ska få mer tid med båda sina föräldrar? Hur kan det utmålas som något dåligt att kvinnor ges makt att påverka så väl politiken som sina egna liv i större utsträckning?
Jag har mina betänkligheter kring Ohlssons politiska ståndpunkt, men ifråga om hennes val att kombinera föräldraskap med ministerarbete stöder jag henne helhjärtat. Vi lever på 2000-talet, att föräldraskap ens beaktas som ett problem i kombination med arbete är minst sagt anmärkningsvärt! Om en man hade kommit ifråga för posten hade det förmodligen inte ens andats en fråga kring huruvida han stod i begrepp att bli förälder. Givetvis kommer det att innebära en utmaning för Ohlsson att ta hand om ett nyfött barn och samtidigt rodda Sveriges EU-politik, men man är ju faktiskt två om att skaffa barn, och det bör också märkas, i form av delat ansvar.
Vi svenskar slår oss ofta för bröstet och kallar oss världens mest jämställda land, men efter de senaste veckornas debatt är det tydligt att vi uppenbarligen har en hel del kvar att arbeta med. Jag tycker att Birgitta Ohlsson och hennes man är värda all heder för att de föregår med gott exempel ifråga om jämställt föräldraskap. Sverige behöver många sådana förebilder; eller som Margareta Winberg (s) uttrycker sitt stöd till Birgitta Ohlsson: "Skit i dinosaurierna, känn stöd för ett modigt och bra beslut också från en från den andra politiska sidan!".