Sedan 2002 har vapenförsäljningen i världen ökat med 59 procent, trots att de väpnade konflikterna minskat. Var finns logiken? Ingen logik, förstås. Men väl förklaringar.
Nämligen inflytelserika vapenproducenter och andra som tjänar på militära lösningar. Och samtidigt vet vi att militära lösningar sällan skapar en varaktig fred.
Vapenproducenterna vill inget annat än att tjäna pengar och är skickliga nog att skapa behov. Det är inte konstigare än att med olika medel skapa behov av godis och glass, fast vi egentligen inte behöver det intaget. Det är bara det att en revolver är f-n så mycket farligare än en Dajmstrut.
Kanoner före minskad svält
Se på militärutgifterna. Om världen från 2002 hade lagt 3,7 procent av dessa årliga utgifter hade millenniemålen kunnat uppfyllas år 2015, så som högtidligen beslutats.
Mål för att minska bland annat barnadödlighet, kvinnors död i barnsäng, få tillgång till rent vatten, minska svält och fattigdom. Nej, kanoner skall det vara, och JAS-plan.
Militära lösningar är inga lösningar. Det krävs samtal och förhandlingar då förståelse och respekt för varandra byggs upp. Det är här kvinnokraften kommer in för att skapa säkerhet. Detta utvecklas i en aktuell debattskrift om säkerhetspolitik, "Skapa säkerhet", som organisationen Kvinna till Kvinna arbetat fram.
Kvinnors klokskap behövs
Här presenteras upprörande siffror hur kvinnor exkluderas. Av de 21 fredsprocesser som inletts sedan 1992, undertecknade kvinnor blott 2,4 procent av de färdiga fredsavtalen. Endast 5,9 procent kvinnor ingick i själva förhandlingarna.
Inom EU:s utrikestjänst på hög nivå finns 54 män, men bara 16 kvinnor. FN har aldrig utnämnt en kvinnlig chefsmedlare till fredsförhandlingar. Upp emot 80 procent av medlarplatserna innehas av män.
Margot Wallström har i FN reagerat och rest frågan om att enkönade delegationer i fredsförhandlingar skall förbjudas. Kvinnors kraft, erfarenhet och klokskap måste tas till vara. I det aktuella Nordafrika är 38 av 40 i Libyens oppositionsråd män. I Egypten var kvinnorna synnerligen aktiva under revolutionen, men i den provisoriska konstitutionen finns inga referenser till jämställdhet eller kvinnors mänskliga rättigheter.
Det är ett gigantiskt resursslöseri att utesluta kvinnor i dessa sammanhang. Fredsmäklaren och fredspristagaren Martti Ahtisaari uttrycker det som att "det är i synnerhet nödvändigt att se till att kvinnor deltar i alla faser av fredsprocessen."
Kvinnor i fredsprocessen
För det är naturligtvis så, att det är avgörande vem som deltar i samtal och förhandlingar och vilka intressen de värnar för hur framtiden formas och freden bevaras. Kvinnor för naturligen in andra perspektiv i fredsprocessen. De har kunskap om förhållanden i civilsamhället som andra saknar.
Forskning har också klart visat att freden blivit mer hållbar de gånger kvinnor deltagit i fredsprocessen. Varför tas då inte dessa erfarenheter till vara?
En kritisk debatt behövs således om dagens prioriteringar och om hur säkerhet för alla skapas.