Kvinnor har inte råd att klippa av rötterna till tidigare historia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En officiell normalitetsförskjutning i Sverige kring jämställdhet skedde år 2002 när alla partier bekände sig till feminism. Vad betyder det? Det borde alla fråga sig. Och hur kan kvinnor utnyttja detta faktum. Ställer sig de olika feministiska initiativen denna fråga?
Vi befinner oss utan tvekan i en brytningstid. Ser kvinnorna möjligheterna i nuet och använder dem rätt. Glammar man bara eller gör man ständiga analyser av situationer. Det är en revolution som pågår. Den kräver strategier.
Inget på dagordningen
Mediauppbåden är enorma kring de olika feministiska initiativen, men avsaknaden av strategier och huvudfrågor vid dessa gratistillfällen blir tydliga. Inget finns egentligen på dagordningen annat än bildade av ett kvinnoparti eller omvänt rädslan för att ett kvinnoparti skall bildas. Det är ett otroligt slöseri med gratis mediabevakning från kvinnors sida.
Det väckelsemöte som Fi:s presentation i Sankta Karins ruin kom att utvecklas till under politikerveckan, gör inget annat än utesluter kvinnor och män som vill vara delaktiga av utvecklingen av kvinnors makt och möjligheter i ett gemensamt framtida samhälle. Kvinnorna på scen förstår inte hur mycken ilska och frustration de skapar när arrangemangen blir interna och presentationerna flamsiga. Uppenbart är att både Fi och Push Up underskattar den potential av andra kvinnor och män som vill medverka.
Kvinnor har inte råd att klippa av rötter till tidigare historia och den tidigare officiella jämställdhetspolitiken. Om det är Feministas, Fi eller Push up så måste kvinnor utveckla sin organisation och förmåga att marknadsföra sig. Inse medias krafter och utnyttja dem väl, för att slippa alla dessa vulgärskriverier.
Kvinnor vill jobba
Ingen som är intresserad av jämställdhet idag är intresserad av små ljuva blommor som träder fram på scen för att vända ut och in på sig. Så skedde vid Fi.s presentation under politikerveckan.
Idag vet kvinnor att de har något att vinna. De vill jobba för det. Och kvinnor vill ha tydliga frågor att arbeta med. Inget " kulturtjosan " som på 70-talet.
Inget av initiativen har förmåga att dra till sig kvinnor från alla håll och alla åldrar i någon större mängd för att arbeta med eftersatta frågor på kvinnoområdet. Det är en nödvändighet för att luften inte skall gå ur kvinnorörelsen.
Överallt finns kvinnor som har samma gemensamma nämnare. Feministiska rörelser måste ha som första uppgift att vidga sina mål till alla kvinnor och göra dem delaktiga. Rekrytera alla slags kvinnor med ett tydligt program. Kvinnor är väl inte bara röstboskap för ett kvinnoparti som Fi.
Lär av tredje världen
Lär något av befrielsekampen i tredje världen. De svarta drog in varandra i en frihetskamp för demokrati och rättigheter även om alla inte hade samma hudfärg. Indier, färgade, vita utgjorde Black Movement. Att ta makten överordnades alla andra frågor.
Så måste kvinnor organisera sig idag. Ta fram överordnade frågor. Skapa strategier. Lära sig marknadsföring Bilda politiska allianser som kvinnor gjorde i Sydafrika.
Hela lönen först och halva makten går fortfarande att använda. Man kan också satsa på att inta de nominerande organisationerna som partier, fack, kommuner och länsstyrelser. När sådana strategier väl är genomförda, kan kvinnor ta upp övrig ideologisk kamp med varandra.
Dagens kvinnor får inte slösa bort så många tillfällen till förbättringar av det egna livet.