Kvinnor, lämna plats vid grytorna!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Helt nyligen kom jag nämligen på mig själv med att sätta stopp för jämställdhetssträvanden från män i min närhet. Jag tror inte heller att jag är ensam om det här fenomenet.
Det finns faktiskt män som mer än gärna gör sin del av hushållsarbetet. Som utan gruff ställer sig vid grytorna, strykbrädet och skurhinken.
Rädda att förlora mark?
Men, ibland tassar då vi kvinnor fram och tar över. Ofta eftersom vi av hävd anser oss vara "bättre" eller "snabbare" på det som skall göras.
Jag har själv gjort det utan att tänka mig för. Utan att tänka på att jag gör mig själv en sådan enorm otjänst.
Emellertid är det något jag misstänker att många kvinnor av idag tampas med då och då.
Vi vill så förtvivlat gärna ha ett jämställt samhälle, men när tecknen på att vi är på rätt väg väl visar sig - då skrämmer vi dem på flykten.
Handlar det om ovana eller är vi rädda att förlora mark, där vi utan tvivel sedan tidernas begynnelse varit allenarådande? Om männen av någon anledning inte skulle vara lika "bra" eller lika "snabba" som vi på matlagning eller strykning, så är det väl inte hela världen.
Bara själva initiativet är väl lovvärt, efter generationer av hushåll där kvinnan arbetat för två?
Jämställdheten måste främjas på alla fronter. Även i hemmet och där finns det minsann strukturer som är allt annat än jämställda. Men, jämställdhetsarbetet inkluderar båda könen.
Vi måste lämna plats
Med risk för att få skäll vill jag understryka att vi kvinnor också har en bit att gå.
Männen måste dra sitt strå till stacken, bära lika del av ansvaret i hemmet och lämna utrymme för oss på arbetsmarknaden och i samhällets övriga sfärer.
Fast ifråga om fördelningen av hushållssysslor måste även vi kvinnor ibland lämna plats. Vi har våra arbetsmetoder för tvätt och strykning, för matlagning och städning - låt männen ha sina!
Om vi har turen att ha män runt omkring oss - fäder, bröder, partners, vänner och kollegor, som faktiskt vill göra sin del, då hänger det på oss kvinnor att uppmuntra det.
Vi kommer en liten bit närmare ett jämställt samhälle varje gång en man självmant ställer sig vid spisen eller doppar handen i skurhinken.
Om han sedan inte gör det på samma vis som vi gör och våra mödrar före oss, så må det vara hänt. Jämställdheten kan främjas här och nu, men det vilar på oss alla att bredda vägen.
Låt männen sköta hemmet
Jag menar inte att varje kvinna och man måste just skura eller diska lika många timmar vardera.
Givetvis kan man dela upp sysslorna sinsemellan. Det är principen i sin helhet som är det väsentliga.
Att vi kvinnor, när männen väl kommer oss till mötes, skall stiga åt sidan och lämna plats för att verkligen göra hälften var av det gemensamma arbetet. Det goda kommer sedan att sprida sig som ringar på vattnet.
Låt oss börja redan nu i påsk. Om vi har turen att leva nära män som faktiskt vill ta sitt ansvar i hemmet skall vi välkomna dem.
Vi gör oss själva och alla andra kvinnor en tjänst. Påsken blir dessutom så mycket angenämare för alla parter!