”Låt oss investera i kvinnor och flickor”. Det var det centrala budskapet i ett av Kofi Annans tal mot slutet av hans tid som FN:s generalsekreterare. Han hade sett och förstått under sina två mandatperioder. Sett och förstått vad som krävs för utveckling i en familj, i ett samhälle, i ett land.
Satsning på kvinnor och flickor höjer den ekonomiska produktiviteten, minska spädbarns- och mödradödligheten, förbättrar näringsstatus och det allmänna hälsotillståndet, minskar spridning av hiv/aids, ökar möjligheterna för utbildning i nästa generation.
Denna magiska trollformel tillämpades tidigt i den indiska delstaten Kerela. Redan när Kerela bildades 1956 genom sammanslagning av flera mindre delstater hade regerande grupperingar länge satsat på kvinnor och flickor.
Delstaten har därefter styrts av en demokratisk socialism med medveten inriktning på välfärd för alla. Detta sammanfaller väl med vad som hände i Sverige under motsvarande tid.
Än i denna dag har Kerela den bästa tryggheten i hela Indien, med grundläggande kostnadsfri skolgång och hälsovård för alla.
Läskunnigheten närmar sig 100 procent. BNP är klart högre än i övriga Indien, liksom människors levnadsstandard. Den demokratiska socialismen är fortfarande en stark faktor i delstatens politiska regim.
Vikten av att satsa på kvinnor och flickor lyftes fram i en kolumn i DN på själva julafton. En papperstidningens julklapp till läsekretsen. Kanske läste inte så många vad indiern Shashi Tharoor där skrev, med allt julstök i luften.
Han sammanfattade sina erfarenheter efter sex år som FN:s undergeneralsekreterare på liknande sätt som Kofi Annan - skolgång för alla flickor.
Han skriver om hur svårt han först hade att svara på den återkommande frågan: ”Vilken enskild åtgärd är viktigast för att världen skall bli bättre?”.
Han vred sig som en mask. Skulle han säga skapa fred, utrota fattigdom eller råda bot på sjukdomar. Nej, efter sex års verksamhet i FN med resor och insyn i världen, så var svaret givet. Hans mantra på fyra ord blev: Sätt flickorna i skolan!
Det var också vad Catherine Bertini, som tilldelade 2004 års World Food Prize, kom fram till som mångårig chef för FN:s livsmedelsprogram.
Hon var mycket konkret: Med 12 års investering på en miljard dollar per år gör man världen till ett välfärdsklot.
Den bästa affären någonsin i världens historia, nämligen skolgång för alla flickor.
Allt blir bättre i en familj och i ett samhälle om flickor får gå i skola. Man tar till sig hälsoråd, vaccinerar sina barn, iakttar hygien. Längd och vikt är hos nyfödda till kvinnor med utbildning är konsekvent högre.
Enligt en Unesco-studie minskar barnadödligheten med upp till tio procent för varje år som läggs till mödrars skolgång. I Zambia sprids aids dubbelt så fort bland flickor utan skolgång. Listan kan bli mycket lång till förmån för flickors utbildning.
Är då satsning på kvinnor och flickor lösningen på världens problem?
Mycket talar för det.