Kvinnor som en problemminoritet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Chalmers tekniska högskola i Göteborg är ett gammalt och anrikt läroinstitut med sedan länge uppenbara problem med att rekrytera kvinnliga studenter och med att behålla sina kvinnliga doktorander. Omfattningen av sexuella trakasserier är väldokumenterad. För att komma tillrätta med snedfördelningen bland studenterna har Chalmers tidigare haft riktade åtgärder speciellt anpassade för kvinnor, så som mentorer, kvinnliga nätverk, kvotering och speciella tjejkvällar. När höstterminen drog igång i år var andelen kvinnliga studenter 24 procent.
Problemen är uppenbara. Trots detta väljer Chalmers att slopa alla extra satsningar på kvinnliga studenter och riktade åtgärder för att uppnå ökad jämställdhet till förmån för program för "båda könen", detta för att "kvinnor inte längre skall ses som en problemfylld minoritet". Det är fel. Chalmers har fel och gör fel.
Chalmers vill inte se kvinnliga studenter som en "problemfylld minoritet". Det är bara att konstatera, men en andel på 24 procent utgör de kvinnliga studenterna en minoritet. Huruvida den minoriteten sedan är problemfylld eller ej handlar om vilket perspektiv man vill lägga på problematiken. För den företrädare som vill hyfsa till ryktet kan säkert de kvinnliga studenter som känner sig utsatta för sexuella trakasserier upplevas som problemfyllda. Ett annat perspektiv är att påstå att det är de män som utsätter dessa kvinnor för sexuella trakasserier som är en problemfylld minoritet och göra något åt dem istället.
Särregleringens vara eller icke vara delar jämställdhetsdebatten. Jag är av åsikten att på arbetsplatser och miljöer som alltjämt är av traditionen manliga är specialinsatser för att främja jämställdhet ett nödvändigt ont för att inte ytterligare generationer kvinnor skall behöva se sina drömmar offrade för att "tiden inte är inne riktigt ännu".
Ett lysande exempel på en positiv kvotering är Göran Perssons deklaration för ett antal valsegrar sedan då han deklarerade varannan damernas i regeringen. Skriverierna blev många då. Få blev ifrågasatta för bristande kompetens. Idag är kvinnliga statsråd en självklarhet och ingen ifrågasätter deras kompetens enbart på den grunden att de är kvinnor. Måhända hade antalet kvinnliga statsråd varit detsamma idag även utan Perssons deklaration, sannolikt är dock att han skyndade på tidens gång.
Genom att ha speciella insatser för kvinnliga studenter visade Chalmers att man tog problematiken på allvar. Att man var medveten. Inom ett flertal yrkeskategorier är kvinnor fortfarande i minoritet. Det är så det är. Vi kan inte påverka historien men dagens insatser för att främja jämställdhet påverkar morgondagen. Att i en sådan miljö som Chalmers plocka bort samtliga riktade insatser sänder fel budskap. Likaså att prata om de kvinnliga studenterna som en "problemfylld minoritet".
Chalmers borde göra mer och inte mindre. Att ta bort samtliga riktade insatser är som att sudda ut obehagliga siffror ur bokföringen enligt devisen syns inte, finns inte. Måhända bra ur ett marknadsföringsperspektiv, men uselt beaktande jämställdhetsarbetet. Riktade åtgärder visar på ett intresse för problemen, en icke-acceptans från ledningen och en vilja till förändring. Vilket budskap sänder egentligen Chalmers nu till sina kvinnliga studenter, det få som finns?