Kvinnorna i Irak trotsar våldet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Köerna uttrycker en längtan efter demokrati och frid. Denna längtan finns nog också bland de många irakier i Sverige som drog till Stockholm för att rösta. Bland dem många från Gotland.
Trakasseras och hotas
Den stora utmaningen kommer när rösterna är räknade och då en funktionsduglig regering skall formas. I Irak är det inte som i Sverige en handfull partier att ta ställning till. Hela 86 politiska grupperingar var nominerade till valet. Av de 326 platserna i parlamentet fördelas 310 utifrån befolkningsmängd i olika regioner, åtta reserveras för minoriteter och sju för irakier i exil.
Minst 25 procent av platserna skall enligt vallagen gå till kvinnor. Det låter gott och väl, men betänk att 65 procent av hela befolkningen är kvinnor. Och motståndet mot kvinnor i politiken är starkt.
De trakasseras och hotas och har i praktiken svårt att bedriva ett politiskt arbete. Det anses inte lämpligt att kvinnor står på gator och torg och talar till människor. Kvinnors synlighet begränsas av starka religiösa grupperingar. Partierna kringgår dessutom på ett utstuderat sätt kvinnorepresentationen genom att välja ut kvinnor som är lydiga mot partiet (=männen), svaga och bakåtsträvande, snarare än för deras engagemang för kvinnors rättigheter.
Väl i parlamentet får de inte heller leda några viktiga utskott, också det ett utstuderat sätt att begränsa kvinnors inflytande. Kvinnor med makt provocerar.
Då osynliggörs kvinnor
Ständigt pågår en kamp i Irak mellan det traditionella religiösa samhället och de sekulära strömningar som ändå finns. Den nya konstitutionen må deklarera jämställdhet mellan kvinnor och män, men samtidigt får de religiösa domstolarna allt mer makt.
Då blir förbudet mot diskriminering en pappersprodukt. Då fortsätter våldet i hemmet. Då osynliggörs kvinnor i samhället. För ett år sedan avgick kvinnoministern Nawal al-Samarrsi i protest mot dramatiskt neddragna resurser för sin verksamhet. Också det ett utstuderat sätt att förhindra att kvinnor får mer makt i samhället.
Historiskt har kvinnorna haft en stark ställning i Irak. Efter revolutionen 1958 stärktes kvinnors rättigheter dramatiskt och lagstiftningen gjorde dem jämställda med männen. Men Gulfkriget satte stopp och sedan har det gått utför. Bush-administrationen gjorde inga försök att ändra på det.
Medborgarrätt heter kön
Men kanske får man ge sig till tåls och tro att en process ändå satts igång mot verklig demokrati. De många kvinnoorganisationerna i Irak tyder på det. Där finns starka orädda kvinnor med internationellt stöd.
Där pågår en kamp för jämställdhet och demokrati. Men där krävs också omvärldens aktiva stöd. Det finns från FN:s Kvinnoorganisation UNIFEM och från ideella organisationer. Men det är skämmigt att endast en halv procent av det internationella finansiella stödet till Irak går till kvinnor.
Det är skam det är fläck på Iraks baner, att medborgarrätt heter kön.