Jag har hälsat på ett helgon. Bokstavligen. Skakat en helig hand. Det kändes inget speciellt. Fast då visste ju varken han eller jag att han skulle komma att helgonförklaras många år senare. Eller kanske anade Johannes Paulus II, påve 1978-2005, redan då att han en dag skulle komma att tas upp i helgonkretsen. Det kanske är alla påvars hemliga dröm, vad vet jag.
Det är inte min mening att raljera, varken med den kristna tron eller med katolicismen. En gudstro av något slag betyder mycket för många människor. Just därför har det varit möjligt att bygga starka maktpositioner på den grunden. Vi har genom historien sett olika religiösa rörelser samla avsevärd ekonomisk, politisk och militär makt på många håll i världen. Påfallande ofta har den makten också varit enkönad.
Vatikanen är en flitig deltagare i internationella sammanhang när det gäller samlevnadsfrågor. Kvinnors rätt till sina egna kroppar och det som brukar sammanfattas i begreppet sexuella och reproduktiva rättigheter har inte haft några företrädare där. Tvärtom har preventivmedel, sexual-undervisning och hbtq-rättigheter motarbetats.
Den nuvarande påven Franciskus tycks ha insett att en modernare syn på sexualiteten är nödvändig och gjort försiktiga uttalanden bland annat beklaganden av de otaliga övergrepp som blivit allt svårare att mörklägga.
Man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att ana ett samband mellan övergreppen och det påbjudna celibatet för katolska präster. Och på en rätt oceremoniell pressträff på ett flygplan nyligen har gjorde påven ett uppmärksammat uttalande om just den företeelsen.
-Det är en levnadsregel jag uppskattar mycket, men den är ingen dogm och dörren står alltid öppen för en förändring, (källa SvD).
Även Svenska kyrkan har sina svårigheter med att hantera den sexuella driften. Veckans Uppdrag granskning visade att flera (manliga) präster har uppfattningen att homosexualitet är något som går att åtgärda. De hjälper gärna till.
Nog är det märkligt att så många religiösa rörelser ännu håller fast vid diverse inskränkande regler för människors sexuella beteende. Regler som skapar ångest och skada. Nästan alltid är det dessutom företrädare för ett kön som sätter reglerna.
Innan jag lämnade påvepalatset i Vatikanen passade jag förresten på att fråga efter damtoaletten. Jodå, det fanns en. Lång borta genom korridorer och nerför trappor fanns det i ett litet utrymme med sliten målning en bekvämlighetsinrättning även för kvinnor i detta mansdominerade palats.