Kyrkan tar ton i avdomnad klimatdebatt

Politik2014-06-05 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Inför Almedalsveckan 2009 bankade dåvarande biskopen Lennart Koskinen fast sju teser om klimatet på kyrkporten. Efter föredöme från Martin Luther, kan man tänka. Det var ”Gotlandsappellen” som sedan överlämnades till partiledarna.

Nu är det dags igen för kyrkan att ta ställning. En hundrasidig skrift ”Ett biskopsbrev om klimatet” har just publicerats med gedigna fakta och analys. Ett ställningstagande därmed från vår nuvarande biskop Sven-Bernhard Fast.

Det är bra att Sveriges största medlemsorganisation ryter till i en av mänsklighetens ödesfrågor. I detta utspel poängteras åter att klimatfrågan är så akut att den inte längre kan lösas ”sedan”, då när alla andra kriser är lösta – arbetslöshet, finanskris, krig och utsattheter.

En kraftfull ton slås an med fakta ur den femte rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) som kom den 31 mars i år och som ligger till grund för fortsatta politiska ställningstaganden: Den globala medeltemperaturen ökade med 0,85 grader mellan 1880 och 2012. Om halten koldioxid i atmosfären fördubblas under innevarande sekel, vilket inte är osannolikt som det nu ser ut, ja då kan resultatet bli en temperaturhöjning på 1,5 – 4,5 grader.

Då beräknas havsytan stiga med mellan 30 och 80 centimeter under detta sekel och därefter fortsätta stiga. Hur roligt är det som arv till våra efterlevande?

Men räcker fakta för åtgärder, kan man undra. Ständigt glider ju staterna ur greppet vid dessa återkommande internationella klimatmöten. Vill man inte förstå att det ekologiska utrymmet för utsläpp krymper hastigt. Vill man inte inse att det ytterst handlar om global rättvisa. Det gamla uttrycket ”att sluta fred med jorden” kryper snart in på bara skinnet. Detta fredsarbete känns än viktigare för framtiden än aktuella fredssträvanden i Syrien, i Ukraina eller Israel/Palestina.

Det måste till ett samspel mellan individuell och kollektiv förändring av beteenden för att nå fred med jorden.

Människan måste tänka igenom sina konsumtionsmönster, inte minst. Då handlar det om gemenskap, rättvis fördelning och solidaritet. Ord, ord, ord kan det tyckas, men gör man verklighet av ordens innebörd då sker något avgörande.

Biskopsbrevet sammanfattar att det ligger något gott i att vår generation gemensamt bär ett stort globalt uppdrag att hejda klimatförändringen.

Men då gäller det att etsa in att ett klimatsmart liv blir ett lyckligare liv.