Nog är det märkligt att frågan om kvinnliga präster fortfarande kan vara en fråga som väcker känslor och debatt. Femtio år efter att motståndet besegrades och Margit Sahlin prästvigdes 1960.
Men de bokstavstrogna lever kvar och är exempel på hur "fan läser Bibeln". Andra värderingar läggs uppenbarligen in av män som vill hålla kvinnor nere. Så enkel är kanske förklaringen till denna plågsamma diskussion inom kyrkan.
När så Dag Sandahls oförskämda yttrande om domprosten Mats Hermansson som "ett ogräs" blir förstasidesnyhet, ja då blir man beklämd. Dag Sandahl är en i sammanhanget ganska ointressant person med sin åldersdigna kyrkosyn.
Modig domprost
Hermansson sköter detta på ett beundransvärt sätt genom att på varmt kristet vis vända andra kinden till och tala om de många blommorna i kyrkans stora bukett. Visst är det så. Men bland vackra och mjuka förgätmigej, smörblommor och prästkragar (!) letar sig dock en och annan tistel in.
Välgörande är det att domprosten så tydligt och modigt tar parti för de kvinnor i stiftet som protesterar och bojkottar en inbjuden kvinnoprästmotståndare. Allvarligt att det i övrigt är så tyst.
Man kan naturligtvis som flera företrädare för kyrkan säga att debatten är viktig. Att det måste vara tillåtet att ha olika åsikter. Eller som biskop Fast säger: Vi är en kyrka - ingen intresseförening för likatänkande. Men hallå, vi pratar om kvinnliga präster.
Varför måste det diskuteras 50 år efter att kyrkan tog det självklara steget att viga kvinnor till prästämbetet. Då finns det andra trosfrågor att diskutera som kan engagera både kyrkan och samhället i övrigt. Och, inte minst, kyrkans roll och ansvar i samhället.
70 procent av svenska folket
För kom ihåg att hela 70 procent av svenska folket är medlemmar i Svenska Kyrkan. Den i särklass största "intresseföreningen" i landet. Därmed har kyrkan ett stort samhällsansvar som man inte tar. Kyrkan borde mera aktivt ta det ansvaret och synas. Se på diakonen Marie Larsson, en annan modig person, som vågar sjunga ut mot orättvisor (men som får vissa partipolitiker att resa ragg). Hon har fått uttalat stöd av domprosten, förstås. I övrigt tyst.
Att kyrkan engagerar beror på att det i grunden hos människan finns ett starkt behov av en tro som ger trygghet i det förgängliga livet.
Att tron spelar en central roll är uppenbart, annars skulle det inte finnas en sådan uppsjö av religioner som vuxit fram genom årtusenden.
Kyrkans samhällsansvar
När kyrkans företrädare sviktar och ägnar sig åt navelskåderi och döda frågor, finns ändå kyrkorummen kvar för reflexion och för de betydelsefulla ceremonierna i livets olika skeden.
Kyrkan har sedan långliga tider varit en viktig del av samhälles identitet. Utifrån detta kan man fråga sig om det var klokt att skilja kyrkan från staten, just med tanke på människors grundläggande behov av en tro för inre trygghet i detta livet.
Dags för kyrkan att träda fram i samhället, väcka debatter och ta ställning mot orättvisor och för medmänsklighet.