Läckande lagstiftning på sjön
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På sjön finns en helt annan tolerans för alkohol innanför västen på den som sitter bakom ratten än vad som gäller på vägarna. Någon nedre promillegräns finns inte, endast en gräns för grovt sjöfylleri vid 1,0 promille. Istället kan polisen göra individuella bedömningar grundade i om den misstänkte på ett betryggande sätt kan utföra vad som åligger honom eller henne enligt sjölagen. Inte helt vattentätt, med andra ord.
Farlig miljö
Trånga semesterfarleder, tunga motorbåtar snabba som vinden och sjökrogar där alkoholen flödar är utan tvivel tillräckliga ingredienser för en allt annat än ofarlig miljö. Trots det har det visat sig vara väldigt svårt att få till stånd en skärpt alkohollagstiftning på sjön.
I en artikel i den folkpartistiska tidningen Nu framgår att moderaterna stretat emot de övriga allianspartiernas önskan om att komma till skott med en gräns på 0,2 promille. En proposition var tänkt att läggas fram av regeringen i mars, men nu väntar istället en ny remissomgång senare under sommaren och till slut ett lagförslag i höst, är det tänkt.
Många skillnader
De mångåriga turerna kring att införa en nedre promillegräs på sjön är ett bra exempel på hur riskbedömningar kan variera i samhället. Skillnaderna mellan båt- och biltrafik är utan tvivel många. Men någon tolerans för det slags frihetsargument som förs fram i sjöfylleridebatten finns inte för vägtrafiken. Oavsett om "farlederna" på land är tätt trafikerade Europavägar eller glesbygdsvägar där lugnet lägrat sig sedan länge gäller samma regler för alla.
På vägarna understryks bilisternas skyligheter utan undantag. Alkoholförtäring och annat risktagande görs inte till en fråga om personligt omdöme. Att folk följer reglerna kontrolleras av både polis och hundratals fartkameror. När fordon som de nu så populära fyrhjulingarna rullar på vägarna i stort antal höjs röster för särskild utbildning.
I trafiken på landbacken har till och med strävan efter att minska skador och risker gått så långt att det ibland hörs krav på promillegräns för cyklister, för att inte tala om ropen efter obligatorisk cykelhjälm. Säkerheten handlar då inte främst om att en persons vårdslöshet kan drabba andra trafikanter, utan om den skada som den cyklande själv kan råka ut för. Frihetsargumentet sitter som sagt trångt.
Nykter frihet
Ja, när det gäller säkerhet på vägarna har många steg tagits sedan sextiotalets pepitarutiga bilhjälmar. Men på sjön där det numera finns gott om stora fartvidunder lever många kvar i föreställningen om att fortskaffningsmedel innebär frihet och att frihet betyder frånvaro av lagar. Även om det bara är frågan om en så liten uppoffring som att hålla sig nykter för säkerhets skull.