Lägre inflytande i säkerhet

Politik2005-05-27 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Försvarets internationella uppgifter prioriteras allt högre. Gång på gång betonar såväl regeringen som de borgerliga partierna vikten av krishantering och insatser för att bevara fred. Det är inte inriktningen, utan ambitionerna som debatten handlar om.
Trots detta har inte socialdemokraterna kunnat frigöra sig helt från det kalla krigets säkerhetstänkande. Alliansfriheten är alltjämt icke förhandlingsbar för regeringen. Den rådande strategin går ut på att Sverige ska samarbeta så nära Nato som möjligt, utan att vara medlem. Det aktuella mötet med det Nato-nära Euroatlantiska partnerskapsrådet i Åre är ett talande exempel. Inga riktiga tungviktare gästar det, inga viktiga beslut kommer att fattas, men det ger sken av att Sverige är ett centralt placerat land.
Om Sverige istället blev medlem i Nato skulle det svenska inflytandet över de säkerhetspolitiska besluten i vår del av världen bli påtagligt större. Tillgången till viktig information skulle öka. Möjligheten att påverka USA skulle förbättras. Sverige skulle ge de andra medlemmarna säkerhetsgarantier, men även i samma utsträckning få sådana. Säkerheten skulle därmed inte äventyras, utan öka.
Ett Natomedlemskap förutsätter dock en uppgörelse med den starkt idealiserade bild av alliansfriheten som socialdemokraterna närt under efterkrigstiden, men regeringen tycks inget hellre vilja än att hålla fast vid den. Att opinionsundersökningar visar att relativt få vill att Sverige ska gå med i Nato är en följd av denna historieskrivning.
Den tråkiga följden av detta är att det svenska inflytandet över säkerhetspolitiken medvetet görs mindre än det skulle kunna vara samtidigt som försvaret blir allt mer internationaliserat. Det är knappast en ansvarsfull politik.