LEDARE GOTLÄNNINGEN
Begåvningskraven för blivande poliser sänks. Rekryteringskrisen är ett faktum men att lätta på antagningskriterierna är helt fel åtgärd.
Polismyndighetens antagningsenhet har den senaste tiden gjort förändringar som ska vara med och möjliggöra att fler poliser kan antas.
På en niogradig så att säga begåvningsmätande skala krävs i dag nivå fyra för antagning. Detta krav sänks nu till tre.
Dessutom slopas spärren som tidigare innebar att nekade inte kunde vara med processen igen under en period på antingen ett eller två år.
Att Polismyndigheten har stora behov av persontillförsel råder det inga tvivel om och att då se över rutinerna vid själva antagningen kan verka naturligt.
I våras fanns exempelvis 300 platser möjliga platser, men enbart 266 sökande var kvalificerade att ta sig in. Det räcker inte att skapa nya tjänstetillfällen för poliser, de måste finnas bra personer att ta in också.
Istället för att peta i kriterierna måste dock fokus för ansvariga nu ligga på att hitta lösningar på hur yrket kan bli mer attraktivt på allvar.
Låg lön, bokstavligen och oundvikligen farlig arbetsmiljö och särskilt stressiga arbetsdagar är polisens dagliga verklighetsmiljö.
Detta i en myndighetsstruktur som bara de senaste få åren gått igenom så pass omvälvande organisatoriska förändringar att de närmast kan te sig oöverskådliga.
Det är egentligen inte alls märkligt att så pass få söker sig till yrket i dagsläget.
Rent konkret är det nu förutsättningarna för polisarbetet och utbildningen i sig som behöver åtgärder. En viss löneökning skulle innebära ett viktigt signalvärde om yrkeskårens centrala roll för samhället.
På samma sätt borde en ny inriktning mot en utbildning av mer högskoleanknuten utformning även det stärka statusen. För det räcker inte med att få nya personer på plats och att därefter kunna visa på en uppnådd ökning över tid.
Våra poliser behöver vara kompetenta och pålitliga, och då åtminstone utifrån samma förväntansmall som har gjort sig gällande den senaste tiden.
Medborgarna måste känna förtroende inte bara för enskilda poliser och Polismyndigheten, utan också ha tillit till att polisutbildningens rekrytering har höga ambitioner - som inte sänks när det råder brist inom yrkeskåren.
Att det de närmaste åren behövs fler poliser är tydligt och att uppnå detta är en stor utmaning för det offentliga. När uppluckringar av kraven för att över huvud taget bli antagen sänks, snarare än att bättre förutsättningar i själva yrkesrollen ges, blir signalen dessutom lätt avskräckande.
En krisverksamhet som skriker efter tillförsel snabbt, blir budskapet både till allmänhet, redan verksamma poliser och potentiella framtida poliser. Skillnaderna sänkningen innebär kan tyckas odramatiska och som små steg att ta.
Men är ännu lägre förväntningar på grund av rekryteringspanik verkligen en signal man vill sända?