Landsbygdspartiet var i dagarna på Gotland för att värva medlemmar. Det gick inte så bra. Vargjakt är inte något som rör Gotland precis.
Men bildandet av olika landsbygdspartier visar på att det finns ett tickande problem som få stadsbor är medvetna om och som ännu färre vet hur man ska lösa. Det är som ett Moment 22, jobben försvinner till städerna och med dem flyttar de unga.
På landet minskar jobben
De jobb som skapas idag är till största delen i storstäderna. På landsbygden minskar jobben, inte minst på Gotland, där endast Visby någorlunda kan hävda sig.
I Lärbro fanns det för ett antal år sedan tre bensinmackar, två mataffärer, två banker, en järnhandel, trädgårdsmästare, färghandel, post, bibliotek, frisör, skogsvårdsstyrelsen, kriminalvården, Forsagården, distriktssköterska, tandläkare, Försäkringskassan, vuxenskolan, kiosk, skola och dagis.
Inte mycket av det är kvar idag. Likadant ser det ut i de flesta tätorter på Gotland.
I Fårösund försvann en stor arbetsgivare som KA3, GEAB flyttade från Slite till Visby. I socknarna är det kanske ännu värre. Fem av Fårös sex affärer och båda skolorna, som fanns när jag var barn, är borta.
Effekt av KA3
Folk bor kvar ändå och pendlar, viftar en del avvärjande. Jo det görs, men de unga, som ännu inte hunnit binda sig i villor och har barn i skolan, flyttar dit jobben finns. Den folkminskning vi ser på norra Gotland idag är effekten av nedläggningen av KA3 för snart tjugo år sedan.
Idag är stenindustrin hotad. Hur länge till finns den kvar? Vad händer när den försvinner? När så gott som alla industrijobb är borta, när fler företag flyttar till Visby eller fastlandet, vad händer då?
Risken finns att norra Gotland ”imploderar”. Yngre människor flyttar, skolor läggs ner, affärer får stänga, sjukvården dras ner, fler flyttar, mer läggs ner.
Kvar finns några jordbrukare och servicepersonal till sommarstugeägarna. Om inte sommarfolket också ledsnar när de märker att inte de heller får service när de är här.
Den gyllene triangeln
Vi står inför ett ofantligt problem som få har någon lösning på. Åke Svensson hade en idé med ”Den gyllene triangeln” (Axeln Kappelshamn, Slite Fårösund), men vart tog den vägen?
Landsbygdsupproret var på bra väg med god uppslutning, men deras arbete hör man inte så mycket av idag. Det görs små försök här och där, som Bergmancentret, men det ger få jobb och mest under några korta sommarveckor.
Politiker och näringsliv borde på alla nivåer allvarligt fundera på hur man kan lösa problemet med avfolkningen. För vem tjänar på en ”levande” landsbygd utan boende?