LEDARE
Jag har lite svårt att släppa tankarna kring det här med landsbygdens negativa utveckling och den ökande inflyttningen till städer och större tätorter. I våras var det SVT Västerbottensnytt som på ett pedagogiskt sätt fokuserade på problemet genom att redovisa befolkningsstatistik för kommunerna i Ångermanälvens dalgång. Här bodde 1952 128 000 personer och idag sextio år senare bara 65 000. Håller trenden i sig är det helt folktomt i älvdalen år 2079.
Tidningen Dagens Samhälle redovisade nyligen en liknande prognos, som kan liknas vid en ”dödslista” över några kommuner. Om inget drastiskt inträffar och den negativa befolkningsutvecklingen fortsätter kommer bland annat Strömsund att vara utplånad år 2070, Munkfors år 2076 och Ånge 2084.
Skrämmande framtida scenario, som det inte går att blunda för. Och ännu mer skrämmande blir det om samma räkneexempel tillämpas på många småsocknar på Gotland.
Nu finns det många som anser att framtiden ändå ser ljus ut för landsbygden och att utflyttningen från storstadsområdena kommer att öka, även om det ännu bara kan ses som en rännil i förhållande till inflyttningsvågen. Detta är en teori som jag själv tror mycket på, men det gäller att det finns kvar en någorlunda fungerande landsbygd att flytta till. För vem vill flytta till en bygd där alla servicefunktioner är nedläggningshotade?
Många politiker och framförallt lantbrukets organisationer framhåller alltid de gröna näringarna som motorn i landsbygdsutvecklingen. Helt rätt, men samtidigt går det inte att blunda för att det med dagens storleksrationaliseringar inom jordbruket hela tiden blir färre och färre aktiva lantbruksföretag. Detta innebär i sin tur att det i många socknar bara är en handfull personer som är sysselsatta inom lantbruksnäringen.
För att säkra en framtida befolkningstillväxt på landsbygden är det naturligtvis viktigt med fler arbetstillfällen, men också att skapa attraktiva boendemiljöer för pendlare. För det är just pendlargruppen som förmodligen kommer att utgöra nybyggarna på landsbygden, när inflyttningen till storstäderna vänt till utflyttning. Det är nämligen landsbygden som är magneten för många av dessa framtida utflyttare.
Men förutsättningen är en, trygg och levande landsbygd med räddningstjänst och ambulansverksamhet som täcker hela ön inom rimlig tid. Fungerande sjukvårdsinrättningar, skolor och barnomsorg utanför Visby och en kollektivtrafik med linjesträckning anpassad efter dagens pendlingsmönster
Därför måste våra politiker sluta se landbygdsbefolkningen som ett kostsamt B-lag. Nu krävs det handling och inte bara visioner för att vara med på banan när boendemönstret i framtiden säkerligen förändras till landsbygdens fördel.