Landsbygden har blivit en bortglömd resurs

Politik2006-04-04 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den gångna helgen hölls landsbygdsriksdag. 1 000 engagerade människor samlades i Borås för att diskutera i seminarier och lyssna på statsråd, partiledare och andra ledande politiker.
Också den för två år sedan tillsatta landsbygdsutredningen med dess ordförande Karl-Erik Nilsson i spetsen deltog i Borås. Han och hans kommitté ska vara klar med sin arbete med att utforma en långsiktig strategi för hållbar landsbygdsutveckling i slutet av året och förhoppningsvis fick ledamöterna inspiration av idealisterna på landsbygdsriksdagen.

Många inriktningar
Men kommittén har ett ganska begränsat uppdrag. Det är jordbruksdepartementet som låtit tillsätta utredningen och i direktiven är det de areella näringarnas betydelse för landsbygdens utveckling som betonas. Men det som är tydligt inte minst på landsbygdsriksdagen är att även om lantbruk och skogsbruk är basen för landsbygden finns det oerhört många andra inriktningar som är viktiga för utvecklingen. Att skogspolitiken inte ska tas upp av landsbygdskommittén utan att den hänvisats till en egen utredning gör det än svårare att forma en helhetspolitik för landsbygden.
Utredningen ska bland annat titta på ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och mellan olika nivåer i samhället. En orsak till att det inte finns någon samlad landsbygdspolitik kan vara den splittrade myndighetsbilden. I Finland har landsbygdspolitiken ett eget organ i statsförvaltningen med såväl jordbruks- som inrikesdepartementet som ansvariga.
En annan faktor som kommittén borde ta upp är den statliga tvångströjan på kommunerna som hämmar möjligheterna att driva en aktiv landsbygdspolitik. Den rigida tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna är ett exempel på något som måste ändras om landsbygdens möjligheter ska kunna utnyttjas bättre.

Vissa intryck
I ett delbetänkande förra året lade kommittén fram förslag till hur EU:s nya jordbrukspolitik och landsbygdsutvecklingsprogram ska hanteras i Sverige. I viss mån tog regeringen intryck när den sedan utformade sin strategi, och bland annat betonas att det lokala engagemanget ska tas tillvara. Det är troligt att regeringen syftar bland annat på de lokala utvecklingsgrupperna inom Hela Sverige ska leva-rörelsen.
Men för att landsbygdens möjligheter ska tas tillvara måste ökade resurser också tillföras. Lantbrukarnas riksförbund kräver ytterligare 600 miljoner, utöver den hittills utlovade "medfinansieringen" av EU-stödet.
Alliansen har inte heller utformat någon gemensam landsbygdspolitik, men centerpartiet har av tradition en genomtänkt politik för landsbygdsutveckling och publicerade nyligen en spännande rapport. Göran Hägglund presenterade påpassligt inför landsbygdsriksdagen ett kristdemokratiskt program på området. Även utan ett specifikt program skulle Alliansens företagarvänliga politik vara betydligt mer positiv för landsbygden än regeringens krångelsverige.
Att föra en landsbygdsvänlig politik innebär inte något orimligt gynnande av ett särintresse. Tvärtom har även storstäderna intresse av att hela Sverige kan utvecklas. Landsbygden är inte bara ett rekreationsområde som hotas att växa igen utan har också stark växtkraft. Hela landet har nytta av att den får möjlighet att utvecklas.