Vilken är vår egentliga uppgift? Det är en fråga dagens politiker borde ta sig an omgående och själva svara sina väljare på. Uppgiften kan inte vara att "spara pengar".
Politik är att vilja, sa en gång Olof Palme.
En vald politikers uppgift måste vara att sätta igång politiska processer genom att göra dem överskådliga, begripliga och hanterliga för medborgarna. Inte abdikera från sin folkvalda uppgift och lämna över till den tjänstemannamakt som vuxit fram, alltför stark. Hela ärendet kring nedläggningar av skolor är ett tydligt exempel just nu.
Mona Sahlin uttryckte följande i fredagens Skavlan: "Trodde de det bara var att byta gubbe?
Uppror mot övermakten
Sedan Göran Perssons tid har Socialdemokratin bytt gubbe, men inte det välbehövliga, nämligen politikens innehåll. Under tiden har andra krafter tagit över.
Det är inte möjligt att skicka ut pansarvagnar för att tvinga folk till underkastelse av en politik, som sedan en lång tid är utdömd av en stor del av väljarkåren. Ingen vill ha en ägarlös butik.
Att anordna möten i partipolitisk regi som Centern gjort i landsbygdsupprorets spår, är inte heller lyckat i dagens samhälle, när människor gör uppror mot övermakten. De talar om att de inte är passiviserade. Det blir på sitt sätt sekteristiskt oavsett vilket parti som kallar.
Vems röst blir hörd på ett partimöte. Knappast den del av befolkningen som gör uppror mot partiväsendet genom att inte delta. Det finns uppenbara behov av nya sorters samtal.
Ett demokratiproblem har uppstått i vår gotländska region, inte bara i södra Europa, när politik inte längre är ett samhällsbygge, när man inte stöder kreativa människor i nya utvecklingsprocesser.
För många dörrvakter
Det finns alltför många mellanhänder som dörrvakter i den regionala processen. Dörrvakter som inte besitter omtanke eller empati för vare sig medborgaren, trakten eller den kreativa processen.
Det är som medborgarna inte längre är kapabla att ta hand om sina egna liv och utveckla livet omkring sig. Men gotlänningarna är kapabla, det vittnar landsbygdsupproret om.
Människor vill axla sitt fulla ansvar för helheten. Landsbygdsbor kräver respekt, de kräver frihet och lyssning. Om politiska partier inte sväljer landsbygdsupprorets kraft, utan uppmuntrar den och det fria rum inom vilken den växer fram, så blir politikens uppgift en annan framledes. Den att skapa infrastruktur och möjligheter. Rum, resurser och förbindelsevägar.
Folk som vill något
Uppmuntra denna folkrörelse, lyssna på dess idéer. När en frivillig skara vill arbeta för landsbygdens väl, ta del av processen. Börja där. Det kan hända intressanta saker.
En levande landsbygd är just nu angelägnare än en vision om 65 000 medborgare. Folk, som vill något, måste vara viktigare att ta vara på, än en ko på isen.