Jordbrukets konkurrenskraft är en viktig framtidsfråga för denna näring på Gotland. Under hösten och innan årsskiftet diskuterades grisproducenternas och mjölkböndernas förutsättningar i media. Jag har i riksdagen lyft fram de problem som näringen pekar på för att få höra landsbygdsminister Eskil Erlandsson(C) åsikter och vidtagna åtgärder för framtidens jordbruk och dess konkurrenskraft.
Når inte varandra
Landsbygdsministern har i olika svar till mig sagt att han tillsatt en så kallad högnivågrupp för att diskutera jordbrukets konkurrenskraft. Han hänvisar vidare till kraftigt minskade kostnader för regelkrångel, det har tagit bort eller sänkts en rad utgifter för jordbruksnäringen.
Inom ramen för landsbygdsprogrammet finns totalt 36 miljarder kronor för den svenska landsbygden och där säger landsbygdsministern att det finns stora möjligheter för grisföretagare att få medel om man vill utveckla sin produktion också vidare.
Jag får en tydlig känsla av att näringen och landsbygdsministern som ansvarig i regeringen inte riktigt når fram till varandra i sina samtal och möten - om det nu finns några?
Eller är det så att landsbygdsministern kommit för långt ifrån den näring han har sina rötter i? Jag är fullt medveten om att vi behöver ett levande jordbruk i hela landet. En småskalig produktion och förädling bidrar till att göra landsbygden mera attraktiv vilket i sin tur kan gynna den regionala och lokala utvecklingen i en positiv riktning. Alla vill inte bosätta sig i de större eller medelstora städerna. Det är många som ser fördelarna med att bo i andra delar av vårt avlånga land och då behöver vi också en fungerande arbetsmarknad och näringsliv. Där utgör också jordbrukssektorn en mycket viktig del.
Vad landsbygdsministern verkar missa i sammanhanget är också den lokala näringens behov och möjligheter att få sälja och förädla sina produkter lokalt. Det har tydligt framgått ett önskemål om detta men upphandlingssystem och regler möjliggör tydligen inte det i den omfattning man skulle önska. Om detta säger landsbygdsministern ingenting. Behov av att specialisera sig och förädla produkterna ökar. Produktionen av ekologiska livsmedel är ett bra exempel på detta.
Hälften import
Men det är idag oftast mycket svårt att bedriva en sådan produktion då lönsamheten inte är den bästa. Det behövs en jordbrukspolitik där det ingår en tydlig livsmedelstrategi där ekologiska och närproducerade livsmedel bidrar till en hållbar landsbygdsutveckling - och skapar det nya jobb. Det behövs en långsiktig landsbygdsutveckling som gynnar livsmedelsproduktionen i hela landet. Det svenska jordbruket ska dessutom vara ett föredöme för övriga länder genom en god djurskyddslagstiftning, en säker mat hantering, trygga arbetsmiljöer och en produktion som speglar konsumenternas efterfrågan. Här spelar givetvis prisbilden in.
Den svenska livsmedelsproduktionen har under de senaste åren fortsatt att minska i förhållande till konsumtionen. Idag importerar vi cirka hälften av vad vi konsumerar. Inget EU-land har så låg självförsörjningsgrad som Sverige.
Den nuvarande regeringen tycks inte se något problem med detta. Åtminstone syns inte det i svaren till mig. Jag ser med oro på den negativa trenden och tror att vi på sikt behöver öka produktionen av livsmedel.