I tisdags öppnade riksdagen formellt sitt arbetsår (riksmötet) år 2012/13 efter det så kallade sommaruppehållet.
Nu är det inte arbetsfritt från det att riksdagen har avslutning straxt innan midsommar med återöppnande i mitten av september, utan det pågår kammararbete även ett par veckor efter avslutningen och några veckor innan det formella öppnandet.
Arbetsvecka på 63 timmar
Där emellan är det andra aktiviteter för ledamöter på hemmaplan och på andra ställen i Sveriges avlånga land. Bit för bit växer uppdraget och förväntningarna på tillgängliga riksdagsledamöter och antalet sessionsdagar (sammanträdesdagar) i riksdagen ökar. Enligt färsk statistik från IPU, Inter parliamentary Union, har den svenska riksdagen nu näst flest sessionsdagar med 145 dagar per år.
Etta ligger Grekland med 214 dagar och sist ligger Österrike med 13 dagar. 39 länder i Europa har färre sessionsdagar per år än Sverige. Dessutom har arbetstyngden och hasigheten samt kraven på de svenska riksdagsledamöterna ökat.
När jag i riksdagen deltog i en tidsmätning vid en slumpvis utvald arbetsvecka hade jag en arbetsvecka på 63 timmar. Det finns många som tycker mycket om det politiska uppdraget, men jobbar det gör i alla fall den svenska riksdagsledamoten. I tisdags sa statsminister Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring hur viktigt det är med infrastruktur och att Sverige i motsats till många andra länder kan satsa på framtiden. Att vi har resurser som andra länder saknar. En möjlighet att lyfta blicken och se vardagsproblemen.
Hela landet utom Gotland
Han säger också att vi kan investera i infrastruktur och att vi kan rusta Sverige för att slå vakt om jobb och att skapa framtidens jobb. För detta skall, säger Fredrik Reinfeld, Sverige ha ett starkt och hållbart transportsystem.
Ett transportsystem som gör det lättare för bland annat företagen att leverera sina produkter. Ett transportsystem som binder samman hela landet.
Uppenbarligen gäller det hela landet utom Gotland. Det är med besvikelse jag ser att det inte finns någon skrivning i den budget som regeringen lämnade i torsdags om färjetrafiken till och från Gotland. Våra näringar lever nu med 34 procentiga högre fraktkostnader inom nuvarande avtalsperiod.
Dock finns det en skrivning i budgeten om den kommande avtalsperioden från år 2017 där regeringen anser att det är av stor betydelse att färjetrafiken till och från Gotland även fortsättningsvis ger god tillgänglighet, som tillfredsställer behoven hos medborgare och näringsliv i regionen.
Sänka till 22 knop
Regeringen anser det därför viktigt att Trafikverket ingår ett avtal om trafik som är långsiktig, stabil och miljömässigt hållbart.
Om det verkligen är regeringen mening så förvånar det mig, att en sänkning av hastigheten från 28 knop till 22 knop är uppe till diskussion inför arbetet med förfrågningsunderlaget till den kommande avtalsperioden.
Det anser jag tydligt går stick i stäv med regeringens ord som långsiktig, stabil, god tillgänglighet, tillfredsställa behoven hos medborgare och näringsliv i regionen.
Vi har all anledning att, tyvärr, tydligt behöva kämpa vidare för att Gotland skall ses som en del av Sverige.
Och att färjetrafiken till och från Gotland ersätter de vägar och broar som staten ställer till förfogande i övriga delar av landet och att Gotland i detta avseende inte ska ges sämre villkor.