Johan Malmros vill gärna försöka framstå som att han är den som kommer med fakta och forskning, men det är precis tvärtom. Han kastar sig med begreppet forskning som någon allmän sanning, utan att hänvisa till vilken forskning han stöder sina antaganden på.
Jag gissar dock att den forskningsrapport som Malmros hänvisar till är TIMSS Advanced 2008, som är en internationell jämförande studie om elevernas kunskaper i avancerad matematik. Den visar att elever som läst matematik D och E 2008 har sämre kunskaper än 1995.
Läraren inspirerar
Några tänkbara förklaringar till detta som Skolverket anger lyfte jag också upp i min första artikel om matematiken i skolan:
Eleverna har sämre kunskaper med sig från grundskolan. Därmed måste undervisningstid i gymnasieskolan läggas på repetition av grundskolekunskaper.
Svenska elever ägnar mycket tid åt individuellt arbete på lektionerna.
Studier tyder på att undervisningen är mer procedurinriktad och att det ägnas mindre tid åt begreppslig förståelse.
Jag förespråkar inte på något sätt att matematikundervisningen ska genomföras genom att eleverna får arbeta på egen hand. Jag anser att läraren har en väldigt viktig och tydlig roll för elevernas kunskapsinhämtning, men också för att inspirera eleverna.
Räkna i flera ämnen
För mig finns det ingen som helst motsättning mellan att ha roligt och att vara intresserad å ena sidan och att ha goda kunskaper å andra sidan. Det hänger ihop. Intressanta uppgifter ger bättre resultat, det behövs ingen forskningsrapport för att slå fast det.
Flera delar av matematiksatsningen och andra satsningar på lärarnas kompetens och karriärmöjligheter behöver genomföras. Men matematiken som enskilt ämne får inte breda ut sig på bekostnad av andra ämnen. Istället behöver gränserna mellan olika ämnen luckras upp. Att räkna på verkligenheten handlar om att räkna på faktiska problem som eleverna möter i andra ämnen och i livet utanför skolan.
Bygger inte på forskning
Det jag vänder mig emot är Björklunds approach; att katederundervisning, fler prov och mer stuprörstänkande skulle vara vägen framåt. Att de stora skolreformerna skulle vara byggda på ett gediget forskningsunderlag är inte sant. De bygger på tyckande, Björklunds tyckande.
Det allra viktigaste är att eleverna har med sig de grundläggande matematiska kunskaperna från grundskolan. Om inte ett visst räknande är automatiserat så finns det ingen möjlighet att hänga med i många av gymnasieskolans ämnen, precis på samma sätt som läskunnighet är avgörande.
För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskaperna krävs det att de förstår vad de ska ha kunskaperna till.