Från och med i höst kommer arbetsplatsförlagd utbildning vara en viktigare del i gymnasieskolornas yrkesinriktade program. När alliansen vann valet 2006 drev man idén om att praktiska ämnen skulle få större betydelse i den framtida gymnasieskolan. I debatten kom det ofta att kallas lärlingsutbildningar.
Nu är lärlingarna alltså snart här och det är bra. Den gamla gymnasieskolan var alldeles för enkelspårigt inriktad på de teoretiska ämnena. Kravet på att alla skulle nå behörighet för teoretiska studier vid högskolan förstörde studiemotivationen för många elever med mer praktisk begåvning. Samtidigt blev yrkesutbildningen för grund och för teoretisk för att fylla kraven som arbetsmarknaden ställde.
Lärlingsutbildningarna är mer eller mindre en nödvändighet. I och med att de införs liknar nu Sverige mer våra europeiska grannländer.
Dock är det viktigt att komma ihåg att bara för att man kallar något för lärlingsutbildning kommer inte alla bitar med automatik att falla på plats. Systemet kommer ha barnsjukdomar.
Någonting som inte tagits upp i debatten är att lärlingsutbildningen är en ganska krävande form av pedagogik. Den ställer större krav på elevens egna engagemang än vad traditionell gymnasieutbildning gör. Duktiga handledare är med stor sannolikhet svårare att finna än duktiga lärare. För skolorna kommer lärlingsutbildningarna också att bli mer krävande än den traditionella undervisningen.
Lärlingsutbildningen kommer inte vara billigare än vanlig gymnasieutbildning i praktiska ämnen. Om man lägger samman skolornas uppgifter, det vill säga att skapa kontakter med lokalt näringsliv, följa upp och kvalitetssäkra utbildningsresultaten samt att vidareutbilda handledare, ser man snabbt att det nya systemet kommer kräva större administrativa resurser än det gamla.
Jan Björklund sa under presskonferensen om det nya systemet att kvalitén i en lärlingsutbildning alltid avgörs i hur ungdomen tas om hand på arbetsplatsen. Om lärlingsutbildningarna kommer att lyckas beror i hög utsträckning på rekryteringen av handledare och kommunikationen mellan skola och arbetsplatser.
I och med att uppgiften att ta hand om lärlingar kommer vara en ny erfarenhet på många företag så kommer en tung uppgift vila på skolorna att se till att utbildningen verkligen fungerar. Den utökade uppgiften gäller därmed naturligtvis också skolinspektionen.
Hursomhelst får vi hoppas att alla berörda aktörer är positivt inställda till att arbeta med lärlingskonceptet. Sverige behöver välutbildade hantverkare. Och de ungdomar som inte tycker att det roligaste som finns är att analysera Strindberg eller räkna derivata behöver chansen att få god och användbar utbildning som leder till jobb.