Läroplan: Giv skolan till staten åter

Politik2008-05-14 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den svenska skolan är under skolminister Jan Björklunds ledning äntligen på väg att ryckas upp ur sitt elände. På område efter område gör Björklund upp med sextiotalets romantiska flum, liksom med den likgiltighet och det kunskapsförakt som präglat beslutsfattare i flera decennier.
Ibland har Björklund haft lärarna emot sig, ibland med sig, beroende på fråga. Men nu signalerar Lärarnas Riksförbund gemensam sak med skolministern i en av de mest grundläggande förutsättningarna för en långsiktigt kvalitativ skola. På sin kongress hoppas man besluta om att verka för att skolan åter skall få statligt huvudmannaskap, något som också Björklund är positiv till.
Man vill se en utredning som skall ge en överblick över konsekvenserna av kommunaliseringen. Frågan är om det är nödvändigt. Effekterna är vid det här laget så kända att man måste vara politiker för att kunna blunda för dem.

Politiker om några vet dessutom vad det hela har handlat om. När skolan kommunaliserades för sjutton år sedan var det populärt att kommunalisera. Sveriges offentliga sektor var i behov av reformer, och på regeringsnivå upptäckte man att man kunde slå problemet ifrån sig genom att helt enkelt förpassa ansvaret nedåt, till kommunerna. I den mån det behövde sparas och omorganiseras var det kommunala styrelser som skulle göra det - och stå till svars för det gentemot väljarna.
Det fina i kråksången var ju också att det är mycket svårare att kräva politiskt ansvar på kommunal nivå i stället för statlig. Det folkliga och mediala trycket på regeringar är mycket större än på kommunstyrelser. Det sägs sällan, för på papperet skall det ju inte spela någon roll. Men i verkligheten fungerar ansvarsutkrävandet väsentligt sämre på kommunal nivå än på statlig.
Därför, och i kombination med det enkla faktum att kommunerna varken bett om att få ta ansvar för skolan eller har någon uppenbar fördel av dess verksamhet, har den kommunala skötseln oftast handlat om misskötsel. Och det har varit svårare för allmänheten att få en enhetlig bild över situationen eftersom det finns så pass många kommuner.
Tyvärr står folkpartiet tämligen ensamt om att tänka i termer av ett återförstatligande. Riktigt så pass har inte de andra partierna tagit dess framgångsrika skolpolitik till sig. Men det rör sig trots allt åt rätt håll. Socialdemokraterna har tydligt visat att de är beredda att ändra sig över lag, och moderaterna har gett området hög prioritet i det att de satt finansminister Anders Borg att leda den interna arbetsgruppen vad gäller utbildning.
Det vore sannerligen ett tecken på att den svenska skolan kommit på rätt köl, att man beslöt att återinföra det statliga huvudmannaskapet. Det är bara att hålla tummarna för att processen fortsätter.