Det var tråkigt i julottan, sa lilla sexåriga Thea som glatt sig och var pigg som en nötkärna inför den nya upplevelsen. Tyckte du det var tråkigt, varför det? Man fick ju inte sjunga sånger, säger Thea som kunde " Nu tändas tusen juleljus " och "Stilla natt ".
Just de julsångerna hade naturligtvis kyrkokören lagt beslag på och ingen uppmanades att sjunga med. Att försöka sjunga ändå bakom stela nackar i en gotländsk kyrka känns bara omöjligt.
Sjöng för full hals
Vem känner till "Var hälsad sköna morgonstund" idag, om man inte är minst 60 år fyllda. Det är ingen psalm barn tränar på i " Kyrkis" minsann, kyrkans egen barnastund.
- Men jag sjöng tyst i alla fall, sa Thea okynnigt och log.
- Det gjorde jag också, svarade jag och log lika stort. Men vet du vad, när jag var fem år och gick i julotta med min familj, då sjöng jag för full hals. Alla ord jag kunde hitta på, eftersom jag inte hellre kunde psalmer. Min syster knep mig i låret för att jag skulle tystna. Men julen är glädjens högtid.
Det enda sätt att delta på i kyrkans högmässor är med sång och delta vill vi alla och stämma upp de sånger vi känner värme för och inlevelse i, kan man tycka. Kören som gör underverk i en kyrka, kan gärna få introducera ny musik däremellan. Musik som lockar till sig nya stämmor. Lucia är den högtid under året som är alla barns högtid. Och den högtid alla barn skall ha möjlighet att delta i, inte titta på.
Om något är svenskt, så är det när vuxna bestämmer Luciahögtidens utformning, hur Lucia skall firas. Inte barnen själva. Har vuxna väl lagt fast en tradition, så är den svår att rubba.
Jag infann mig i Slite kyrka vid Lucia. Tredjeklassen lussade för alla andra förskoleklasser. Inte ett enda levande ljus i kyrkan var tänt när vi anlände om morgonen. Ingen andäktig känsla infann sig. På altaret stod mängder av små ljusglas som barnen målat. De kunde ge stämning. Men ingen hade tagit sig tid till att förbereda och fylla kyrkan med levande ljus och längtan.
Alla barn var utklädda
Några av mina barnbarn gick i en skola från 2-10 år i Västerhaninge. En före detta röd träskola i trakten som drevs av ett föräldrakooperativ. De hade andra vanor. Varje Lucia infann vi oss utomhus i alla väder och lyssnade på samtliga ungar, klädda till vad de själva ville, om så Lucia eller pepparkaksgubbe.
De sjöng av glädje och de sjöng för full hals. Sedan bjöd de på egenhändigt bakade bullar och pepparkakor på sin skolgård medan snön föll eller regnet.Nu finns samma barnbarn i Slite skola. Ett av barnen hade åldern inne för Slite skolas traditioner och fick därmed delta i själva Luciatåget både i kyrkan och på Konsum.
Inte skall sluta i besvikelse
Det andra barnet fick med stor längtan titta på, trots att huset är fullt av outnyttjade Luciaklänningar och tomtedräkter i alla åldrar.
Sexåringen, med sin inneboende längtan att få delta i tåget och sjunga alla sånger, kunde iklädd Luciaklänning sjunga för grannar tills hon var mättad. Det måste till för att dagen inte skall sluta i besvikelse. Lucia är barnens högtid.
Varför utgår man inte från barnens behov av att klä ut sig, delta och sjunga vid våra stora högtider? Innerst inne är ju alla barn.