Låt Bergman vila i frid
För lätt att hitta.arkivFoto: Robert Gahnfelt
Foto: Robert Gahnfelt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gotland, och då Fårö särskilt, har en speciell relation med Ingmar Bergman. En relation som på intet sätt tog slut när Bergman avled den 30 juli 2007. Bergman hittade till Fårö under 1960-talet, då han kom till ön för att spela in Såsom i en spegel. Inspelningen avslutades men Bergman stannade kvar och byggandet av hans särpräglade hem i Hammars tog vid. Ett hem som enligt ryktet fåröborna höll tyst om.
Turister som försökte fråga sig fram var Mästerregissören bodde ska tydligen ha fått mycket svävande svar. Så svävande att de allt som oftast inte hittade fram...
I en av de tre delarna i dokumentären om Ingmar Bergman som Marie Nyreröd gjorde 2003, Bergman och Fårö, förklarar Bergman sin förkärlek för Fårö och hur det kom sig att han bestämde sig för att bli "Fårögubbe" på heltid.
Det porträtt som tecknas av Ingmar Bergman i Nyreröds dokumentär ger bilden av en man som har arkiverat åren som Mästerregissör och framför allt bara vill vara ifred. En bild som stärktes i SVT:s dokumentär om Bergmans hushållerska, som visades för några veckor sedan.
Häri ligger utmaningen för Gotland, Fårö, Bergmanstiftelsen och alla andra som efter Ingmar Bergmans död önskar "hedra" hans minne genom olika projekt, festivaler, muséer och dylikt. Gotland är ett turistresemål och kopplingen mellan Ingmar Bergman och Fårö bär sannolikt en doft av pengar för en och annan lokal marknadsförare. Troligtvis är det många som skulle vilja se hans hus, beundra utsikten som utgjorde kuliss till Mästerregissörens privatliv och vandra genom samma talldungar som han gjorde en gång för inte särskilt länge sedan. Men är det verkligen vad Ingmar Bergman skulle vilja?
Ingmar Bergman valde Fårö, men han ville uppenbarligen bli lämnad ifred. Medan Fåröborna höll tyst om hans hemadress medan han levde har det nu vid Fårö kyrka satts upp en karta som pekar ut var Ingmar Bergman vilar. Gräset framför graven har även ersatts av ett mer tåligt underlag, för att enligt uppgift bättre stå emot alla besökare. Konflikten med Bergmans uttryckliga vilja när han levde ter sig uppenbar. Fårögubben som bara ville vara själv är nu allt annat än det.
Ingmar Bergman var en världsregissör, måhända mer erkänd utomlands än i Sverige. Intresset för hans verk, hans person och hans liv upphörde inte den 30 juli 2007. Det kan vara frestande att rida vidare på det intresset och utveckla det i mer kommersiella riktningar. Här tycker jag Gotland och Fårö har en skyldighet att värna om det som var viktigt för Ingmar Bergman, Fårögubben. Att få vara ifred. Och jag har ytterst svårt att förlika mig med att en skylt som pekar ut hans sista viloplats går hand i hand med den önskan. Ingmar Bergman var lojal mot Fårö. Nu är det dags för Fårö och Gotland att vara lojala mot Ingmar Bergman.