Låt egen härd bli guld värd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att det svenska folket sparat allt mindre de senaste 30 till 40 åren är i sig inte anmärkningsvärt. Den socialiseringsiver som utmärkt landet under större delen av det förra århundradet banade vägen för det. Den till och med avsåg det. De styrande såg inte någon anledning att låta befolkningen trygga sin egen framtid när staten kunde göra det.
I takt med att skattetrycket ökade fick hushållen också mindre pengar kvar. I stället för förmågan att ta hand om oss själva och varandra blev svenska folket hela tiden mer och mer beroende av staten.
En av nackdelarna med det är stater sällan tenderar att spara i ladorna för magrare tider. Att vara beroende av staten är alltså i hög grad att vara utlämnad till de ekonomiska vindar som blåser vid varje givet tillfälle.
En stor del av de svenska hushållen lever nu från en lön till nästa, helt utan marginaler. Många har dessutom länge levt med en viss oro för hur de ska ha råd att leva under den sista veckan innan nästa lön. I en sådan situation framstår givetvis tanken på ett eget sparande som väldigt åtråvärd och samtidigt som lite av en fantasi.
Möjligheten för arbetande vuxna människa att kunna sköta sin egen försörjning utan att be staten om hjälp är absolut grundläggande. Att inte bara kunna betala hyra, el och mat utan även att kunna lägga undan pengar för de stunder då man bättre behöver dem borde vara en självklarhet.
Alliansregeringen har tagit flera steg för att förbättra de svenska hushållens ekonomi.
Jobbskatteavdragen har gjort att många fler nu slipper oroa sig för den sista veckan innan lönen kommer. Men det egna sparandet måste bli en naturlig och framförallt en realistisk del av varje människas ekonomiska tänkande. Det var det för bara ett par generationer sedan. Det måste bli det igen.
Sven Dunér, vd för Länsförsäkringar AB, föreslår i en debattartikel i Dagens Nyheter en avdragsrätt för att alla ska kunna bygga upp en egen buffert.
Sparat kapital ska enligt Dunérs modell resultera i ett motsvarande skatteavdrag på 30 procent. Han föreslår vidare att det avdragsgilla sparbeloppet bör begränsas till mellan 1 000 och 2 000 kronor per månad och en total maxgräns på 50 000 kronor.
Det är onekligen en kittlande tanke. Genom att premiera människors egna sparande, och därigenom förmågan att ta hand om sig själv, framstår förslaget som förmögenhetsskattens raka motsats. Om Dunérs förslag får genomslag återstår att se. Vad som är uppenbart är att regeringen behöver göra någonting för att råda bot på en sedan länge absurd situation. Den som arbetar ska kunna ta hand om sig själv i dag - och i morgon.