Det finns en stark oro i det svenska samhället idag. Många tappar modet och känner ingen trygghet inför framtiden och regeringens svar är varken tydliga eller självklara. Om det ens kommer några svar.
Istället blir det rapporter utifrån som ställer diagnosen och ännu fler tappar modet. Antingen det handlar om PISA-rapporten och den svenska skolan eller EU-kommissionens 760 miljoner i bidrag till den svenska ungdomsarbetslösheten.
För de redan initierade det vill säga lärare, sociala myndigheter och arbetsförmedlingen är det ingen överraskning. Men nu blir snart modlösheten allmängods i Sverige.
Björklunds vägval
Jag mötte häromdagen en före detta rektor. Samma dag hade PISA-rapporten publicerats. Vi har tidigare aldrig pratat politik men nu var hon tydlig kring hur hon tidigt med Jan Björklund som minister varnat för konsekvenserna av hans olika vägval.
Jag har sedan på nära håll kunnat konstatera hur de så kallade reformerna alltmer urholkat lärares auktoritet och professionalism. Ytterst har eleverna, de som skolan är till för, drabbats. Skiktningen i det svenska samhället har ökat på en mängd områden och är tydlig också i skolan.
De med de största behoven tappar alltmer och den administrativa bördan på lärarna blir allt tyngre. Major Björklund beordrade tidigt rättning i leden, sortering, betyg, kepsar av och pedagogiken blev till ett främmande ord i vokabulären.
Inte ens med den senaste PISA-rapporten på näthinnan vill han varken förhandla, ändra sig eller rakt av kapitulera. Istället blir det efter hans sju år som ansvarig minister företrädarnas fel.
Borgarnas läroplaner
Alla de tre senaste läroplanerna är framtagna av borgerliga regeringar (1980, 1994 och 2011). Det finns självklart misstag av tidigare regeringar men det är nu som framtidens skola byggs. Kanske blir det som så att allt fler längtar efter det som idag allmänt kallas för flumskolan. För uppenbarligen hade den också sina förtjänster och så sent som år 2000 var de svenska resultaten klart över snittet.
Intimt förknippat med skolresultat finns också ungdomsarbetslösheten. Även här har regeringen inte insett allvaret i situationen utan försökt hitta andra orsaker till siffrorna istället för att se det reella problemet. Men nu går det inte att blunda när EU beviljar krispengar till tre regioner i Sverige liksom i Rumänien, Irland och Slovakien…..
Men på Gotland kan vi inte bara se det här utan att reagera och göra så mycket som vi förmår med våra medel. Ett ljus är när vi krokar arm med arbetsförmedling, statliga arbetsplatser och det privata näringslivet för att hitta praktikplatser och därmed ger gotländska ungdomar en tro på framtiden. För när arbetsgivare söker de med erfarenhet och man inte ens kommit in till sitt första jobb så blir det moment 22.
Inte orimligt
Vi skall göra allt som står i vår makt för att våra barn och ungdomar skall gå ur skolan, även gymnasiet, med fullvärdiga betyg och med en hög kunskapsnivå. Väl motiverade att gå vidare i livet till sitt första jobb. Det låter väl inte som något orimligt? Vi gör vår del och sedan ser vi till att byta regering 2014!