Låt riksdagen fatta beslutet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Samtidigt som konferensen ägde rum lämnade nätverket folkomröstning.nu över 120 333 namnunderskrifter till regeringen om att den konstitution för EU som har arbetats fram under de senaste åren inte ska underställas riksdagens beslut utan avgöras i en folkomröstning. För även om unionens framtidskonvent med dess unikt öppna arbetsordning knappt gav ett eko i Sverige är saken en annan nu när det finns ett färdigt förslag till konstitution.
Imponerande namninsamling
Frågan om direktdemokrati eller representativ demokrati har under senare år kommit att bli en fråga intimt förknippad med förhållandet mellan Sverige och EU. Det i sin tur handlar mycket om ja eller nej till den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. De flesta som är positivt inställda till EU:s utveckling är motståndare till att underställa den folkomröstningar och vice versa. Men direkt demokrati som beslutsform måste kunna ifrågasättas i sig. Den är inte en renare eller högre form av folkvilja. Vissa beslut är helt enkelt lämpligare att tas i ett parlament än i en folkomröstning.
När demokratiminister Jens Orback tog emot papperstravarna med namnunderskrifter på tisdagen sa han att det "i dagsläget" inte finns någon anledning att ompröva regeringens inställning. Det är uppenbarligen svårt att inte sväva på målet med åtskilliga kilo papper i händerna, inte minst om man är demokratiminister. Statsminister Göran Persson som inte behövde stå där (hans statssekreterare Lars Danielsson assisterade Orback) kunde kosta på sig att vara tydligare. Persson är imponerad av att så många skrivit på, men säger samtidigt att han inte hört något som ändrar hans inställning om att beslutet bör fattas av riksdagen. Det är en bra hållning värd att hålla fast vid.
Brist på alternativ
Bakom nätverket folkomröstning.nu står såväl regerings samarbetspartier miljöpartiet och vänsterpartiet som EU-valmagneten Junilistan med tungviktare som Nils Lundgren. Där finns den socialdemokratiske riksdagsledamoten Sören Wibe som är väl känd för sin kritik av partiets Europapolitik, samt flera andra tongivande personer som har det gemensamt att de ogillar EU:s utveckling. Även Folkrörelsen nej till EU som ömt vårdar ja- eller nej-frågan och drömmer om att få säga tack och hej till EU en dag finns representerad. Det är därför en ganska säker gissning att de undertecknare som är för en folkomröstning för formens skull är färre än de som är det för att de hoppas på att utgången ska bli ett nej.
Mot den bakgrunden är det intressant att notera att mobiliseringen i nivåfrågan, det vill säga maktförhållandet mellan Sverige och EU, inte har någon egentlig motsvarighet i det mellan den lokala och nationella nivån i Sverige. Kanske kan grundlagsutredningens arbete leda fram till det. För svagheten i motståndet till en EU-konstitution är bristen på alternativ för att organisera det allt viktigare samarbetet i frågor som är för stora för varje land att lösa själva. I Sverige där den kommunala självstyrelsen körs över å det grövsta är det annorlunda. Det skulle gå att ha betydligt större utrymme för lokala beslut med andra spelregler. Vem vill starta upprop för det?