Lättviktigt svepskäl bara förnamnet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet inledde sitt blogginlägg den 29 januari 2010, i vilket han presenterade sina tankar bakom publiceringen av namnet och bilden, med orden "Ingen är skyldig före dom har fallit. Det är en oerhört viktig princip." Därefter började han att förklarar sitt beslut och räkna upp skälen till varför han till slut valde att även låta Aftonbladet publicera namn och bild på berörd person.
Skälen som angavs var att misstänkt var polis och hade haft en hög position inom den svenska poliskåren, att det alltid var av allmänintresse när poliser begick brott, att han hade profilerat sig som föreläsare avseende jämställdhetsfrågor och sexualbrott samt att delar av misstankarna rörde en tid under vilken misstänkt fortfarande var i tjänst. Allt detta sammantaget gjorde att Jan Helin ansåg att en publicering av namn och bild var försvarbart. Beaktande allmänintresset. Därtill konstaterade Jan Helin att det även fanns en risk att oskyldiga misstänkliggjordes så länge identiteten på den misstänkte hemlighölls samt att ett avstående från publicering av namn och bild hade medfört att även många andra detaljer hade fått sållats bort från rapporteringen för att inte avslöja identiteten. Jag undrar om det inte var där som den riktiga skon klämde. En rädsla för att hamna på efterkälken i nyhetsflödet.
Precis som Jan Helin konstaterade i sitt blogginlägg medför det otvivelaktigt skada för någon att få sitt namn och sin bild offentliggjord i samband med brottsmisstankar innan dom har fallit och då särskilt när det gäller sexualbrott. Oaktat hur många gånger devisen "oskyldig till dess dom har fallit" upprepas är det självklart att publiceringen av identiteten medför att vederbörande redan till viss del är dömd. Massmedias uppmärksamhet medför att "alla" vet och skulle det bli så att han frikänns så är skadan redan skedd och oreparerbar. Redan där anser jag att berörda massmedier borde ha hejdat sig. Givetvis är det extra anmärkningsvärt när företrädare för rättsväsendet begår brott. Sveket är dubbelt och större. Det innebär inte att sådana gärningsmän skall behandlas annorlunda än andra. Att aktuell polischef har föreläst i jämställdhetsfrågor och sexualbrott gör ärendet möjligtvis mer pikant och avslöjar ett gränslöst dubbelspel, men det innebär inte heller att han skall behandlas annorlunda än någon annan.
Helin hade en poäng när han skrev att man genom publicering ville minimera risken för att oskyldiga misstänkliggjordes. En poäng som jag hade förstått logiken i om det inte var så att den före detta polischefen häktades i ärendet. Ett frihetsberövande går inte obemärkt förbi och det ligger i sakens natur att risken för att bli oskyldigt misstänkliggjord är tämligen obefintlig för övriga poliser som alltjämt är på fri fot. Däremot undrar jag var hänsynen till den före detta polischefens anhöriga är? Personer som inte har någonting med ärendet att göra men som otvivelaktigt drabbas oåterkalleligt av att namnet och bilden publicerades.
Nej, jag tror för min del att valet att publicera namnet och bilden på den misstänkte polischefen handlade så mycket mer om att tillförsäkra sig att man kunde hänga med i rapporteringen av händelsen än av hänsyn till "allmänintresset". Slutsatsen av Jan Helins resonemang varför han valde en publicering blir att poliser som misstänks för brott skall särbehandlas i den massmediala bevakningen. Varför då? Det är en grundläggande princip att alla skall behandlas lika inför lagen. En princip som inte skall eller kan sättas ur spel med hänsyn till någon oidentifierat "allmänintresse".
Det verkliga allmänintresset borde ligga i att de principer som tillförsäkrar oss ett rättsystem inför vilket medborgarna kan känna sig trygga att alla behandlas lika och att ingen döms på förhand efterlevs och respekteras och inte fungera som ett lättviktigt svepskäl för att kunna sälja fler tidningar. Man kunde ha hejdat sig. Man kunde ha väntat.